Göteborgsposten – 12 oktober 1866, sida 1

—e7 — — -— —— afgifvet angående K. M:ts afsläende resolution på ansökan om fastställelse at reglementet för sundhetsnämnden. Beredningen hade tillstyrkt att den kgl. resolutionen skulle läggas till handlingarne. Iläremot opponerade sig hir Blomstrand, Berger, Philipsson och Lindström. Beslutet blef, att en ny beredning af sex personer skulle tillsättas, för att taga saken om hand, och då angelägenheten äfven rörde Carl Johans församling skulle man i anseende till dennas förening med staden, anmoda denna församling att välja trenne af beredningens sex ledamöter. Hr Warburgs bordlagda förslag om rättelse och förtydligande at redogörelsen för stadens räkenskaper och förvaltning företogs derelter och föranledde en envis diskussion. Å ena sidan ansåg man, att det hittills förda rakonskapssättet vore vilseledande för den som ej vore invigda i detsamma; å andra sidan dagalade man, att bokföringssättet var det af förhållandena betingade, om det också kunde medgifvas, att ett förtydligande af stadens räkenskaper icke skulle kunna skada vid sidan af det egentliga bokhålleriet. — Man beslöt sig till slut tör att, enligt hr Blomstrands förslag, remittera hr Warburgs motion till drätselkammaren med begär om utlåtande. Dertill skulle man foga en anmodan derom, att drätselkammaren måtte meddela en upplysande sammanställning om förhållandena emellan stadens inkomster och utgifter. Tredje frågan på töredragningslistan: Inqvarterings-kommissionens hemställan om bemyndigande att vid sydvestra hörnet af arrillerikaserngården uppföra stängsel af sten och utt öfver gödselstaden vid husarstallet i Haga anbringa tak på stenpelare — gaf anledning, äfven den, till en diskussion, hvilken föranledde stadsfullmäktige att afslå nyssnämnde dess styrelses hemställan. Till behandling företogs nu den utom beskattningsfrågan säkerligen vigtigaste angelägenhet, som stadsfullmäktige allt sedan sin törsta session handhaft. Denna fråga rörde, såsom bekant är, uppförandet af arbetarebostäder. Sedan ordf. uppläst de olika förslagen, äfvensom ett från drätselkammaren, angående reglering och dränering af Löndalaängen samt Möllerska plantaget jemte förslag dertill, uppgjordt af kapten Richert, stadsarkitekten Strömberg och kommissionslandtmätaren Brandel, började en högst intressant diskussion. Ordet begärdes först af hr J J. Dickson, som ville anföra skäl, talande för uppskof med sakens afgörande. Beredningen hade i sitt första utlåtande föreslagit, att sundhetsnämnden borde ega större makt att inskrida, då byggnader vore af den beskaffenhet att de ej borde begagnas; att bestämmelser mot uppförande af olämpliga byggnader skulle finnas och slutligen uppförande af arbetarebostäder. Tal. framhöll nu de båda första bestämmelsernas antagande såsom något, hvilket borde föregå antagandet af den sista. Talarens hufvudargument var dock, att enligt 14 paragrafen af fattigvårdsförordningen den, som ett halft år varit boende inom en kommun, vore berättigad att åtnjuta dess fattigunderstöd. Hit inflytta nemligen, yttrade tal., årligen 1,700 å 2,000 personer. De komma hit under förutsättning att erhålla arbetsförtjenst, men äfven i den bestämda öfvertygelsen, att den allmänna fattigvården och enskilda välgörenheten skall suppleera en möjligen bristande arbetsförtjenst. De iaflyttande äro dessutom för det mesta unga och beröfva de äldre, här förut boende, deras förtjenst. Tal. trodde således att, så länge 14 par. af fattigvårdsförordningen gynnar dylika inflyttningar, skulle uppförandet af arbetarebostäder ge anledning till ännu mera ökad inflyttning och ännu större betungande af fattigvården. Med förslagets antagande borde således anstå tills dels fattigvårdsförordningen blifvit förändrad, dels sundhetsnamnden fått större makt. Om äfven arbetarebostäder inrättades, hade man icke derföre någon säkerhet för att icke de usla, redan befintliga kyffena begagnades. Den finansiella frågan af saken öfverlät tal. åt andra att behandla. Hr Renström trodde icke, att saken kunde afhjelpas genom de föreslagno åtgärderna. Den omtänk