Göteborgsposten – 11 oktober 1866, sida 1

honom. Hans tankar voro långt borta från den nitce, han skulle se och hvilken hans bror prisat så mycket. Han lade knappt märke till den förändring som egt rum med huset då han lemnade magasinerna och kom in i boningslägenheten. Och dock var det en utomordentlig skillnad på de simpla packhusen och kontoren och de eleganta och beqväma rummen. I fall han genast märkt denna förändring, skulle han ha vetat att det måste vara en ung vacker flicka, som var van vid alla dessa behagliga saker, som älskade sina blommor och fåglar, hvilken bodde der; men han hade ej sett något, ej anmärkt nagot, och då bokhällaren öppnade dörren och han stod midtframför en ung, bländande vacker flicka, uppgaf han ett rop af förvåning, som om han plötsligt blifvit förflyttad till en annan verld. — Fröken, sade Månard, här är en herre, som er fru mor bedt mig föra in till er, och som tillhör er familj, tror jag, tillade han med en frågande blick på Naigeot. — Min bästa nicce! utbrast exbokhällaren, verkligen rörd vid anblicken af denna täcka unga flicka. Hon såg på Frangois med sina stora ögon och helsade något förlägen, då hon ej visste hura hon skulle mottaga denne oväntade slägting; lyckligtvis kom hennes mor in i