Göteborgsposten – 10 oktober 1866, sida 2

— Om hr IIodells nya stycke, Himmel och Underjord yttrar A. B. följande: Utom några reminiscenser, som måhända till en lel få skrifvas på den Åtyska idens räkning, företer emellertid stycket så mycket sjelfständigt, att det inzalunda kan kallas imitation i strängare mening. Handlingen, anlagd i det bekanta tablamaner, som vunnit synnerligt burskap på Södra tentern, saknar visserligen verklig dramatisk utveckling och förlorar sig stundom för mycket i episoder, men 10jer likväl både större sammanhang och djupare uppfattning än författarens förra stycke. Att här upprepa dess innehåll anse vi onödigt, då styckets egentliga värde cj ligger i handlingen, utan i de många qvicka småhändelser, roligheter och kupletter, foriataren rikligen instrött, och hvilka alla bidraga att hålla askädaren vid godt lynne från början till slut. I följd häraf går genom hela stycket en anda al oförarglig och godmodig lustighet, som gör. att man icke räknar så noga med ett och annat, isynnerhet ej med den stundom något krassa natursanning. som räder i vissa scener. Någon mer ingående karaktersteckning är ej författarens syfte, likväl synes oss t. ex. gubben Coriander, den hederlige gudsadren till styckets alskarinna, tecknad med både sanning, värme och originalitet. Styckets sens moral har äfven den fördelen att, utom sin handgriplighet, vara sund och riktig, något som ej alltid är fallet i dessa s. k. folkpjeser, hvaraf isynnerhet tyska litteraturen öfverflodar. Författarens förmåga att skrilva qvicka kupletter är känd, men synes oss i detta stycke för ofta anlitad. Uteslutandet af några sådana skulle bestämdt vara till styckets fromma. Utförandet hedrar i hög grad Södra teaterns scen, som vanligtvis aldrig skämmer bort en god sak. Dertill bidrager väl äfven, att en del roller synas enkom lämpade för sina resp. innehafvares förmågor, något som naturligtvis mycket underlättar ett lyckadt återgifvande. Skulle vi särskildt utmärka någon bland de medspelande, vore det hr Thegerström, som gaf Corianders roll utmärkt och särskildt föredrog sina kupletter förträffligt. Författaren, som sjelf spelte ej mindre än fyra roller, inropades och helsades med stort bifall efter styckets slut i Lördags af den till trängsel fullsatta salongen. Allt antyder att Södra teatern i detta stycke sörvärfvat en kassa. pjes af lika lofvande utseende som dess förra styck —— sioo