Göteborgsposten – 10 oktober 1866, sida 2

sällskap: hr och fru Nordberg, hr: och fru Haqvinius. m:ll Pira, hrr Sellström och Grönqvist o. 8. v. Sjelfmord af olycklig kärlek. Från Lund skrifves: Sjelsmord begicks hästädes natten tilll sistl. Thorsdag, i det en ung man, målaregesällen B. Fogelberg, med ett böss-skott i hjertat beröfvade sig lifvet. Orsaken till hans förtviflade tilltag uppgifves ha varit olyckliga kärleksförhållanden. Från Hufvudstaden. Konungen, drottningen och de främmande furstliga personerna afreste i förgår kl. 9 t.m. med ångf. Prins Gustaf till Skokloster och Upsala. De återvände med ord. bantåget från Upsala på aftonen till Järtva station och afreste derifrån till Ulriksdal. De kungliga vaggonerna, 2:ne täckta och en öppen, afgingo på morgonen till Upsala de kungliga personerna till mötes. — Prinsessan Eugenie, åtföljd af tvenne hofdamer och tvenne kammarherrar, besökte i Lördags morgon Nationalmuseum. — Industriexpositionen stängdes i förgår. Under loppet af dagen var den talrikt besökt och på e. m. blef trängseln ganska stor i den rymliga lokalen. Ingen annan högtidlighet antydde dagens betydelse, än att musik exeqverades mellan kl. 4 och half 6, då på begäran folksången uppspelades, hvarefter ett lefve utbringades och den talrika folksamlingen lemnado palatset. — Industriexpositionen har under de senaste dagarne varit fitigt besökt. D. 4 d:s at 2,073 personer, d. 5 at 2,638, d. 6 af 3,607, d. 7 at 5,000 och i förgår af närmare 6,000 personer. — Sällskapet ÅIdun hade i Lördags afton sin sammankomst för innev. månad. Doc. Dietrichson meddelade uti ett föredrag, som afhördes med stort intresse, några anmärkningar rörande äktheten af den i statens museum befintliga s. k. Musagruppen. Såsom särskildt anmärkningsvärdt för aftonen betraktades en väl anordnad exposition af åtskilliga skizzer och handteckningar at Höckert. Man återfann der de första utkasten till mänga af de figurer, hvilka man beundrat på mästarens taflor, och bland andra intressanta produkter af den tyvärr så tidigt bortgångne konstnärens hand såg man utkast till den tafla, En Söndagseftermiddag i Delsbo, hvilken Höckert ämnat fullborda efter sin återkomst till Stockholm denna höst. — Medarbetaren i tidn. Fäderneslandet, förf. till brefven till syster Ulla, hr Arnelius, har blifvit af poliskommissarien Cederborg angifven hos polisdomstolen för att hafva d. 27 sistl. Sept. sökt tre gånger i rusigt tillstånd intränga i polisdomstolons sessionsrum och dervid våldfört sig å de vid dörrarne postande stadssoldaterna. Målet har förevurit 3 gånger, senast i Lördags, då många vittnen hördes å ömse sidor. Hr Arnelius förnekar både att han varit öfverlastad och att han våldfört sig å stadssoldaterna annorlunda än att då han ryckt upp ena dörren han kanhända med denna stött till den ene stadssoldaten. Skomakeriarbetaren Lundin vittnade i Lördags i enlighet med angifvolsen, dock kunde han ej taga på sin ed att Arnelius varit öfverlastad, men tyckte att han betedde sig så. Stadssoldaten Stenseijer vittnade att hr Arnelius kommit öfverlastad och fattat i låsvredet å dörren samt knuffat Stenseijer med armbågen. Då hade Stenseijer fört undan honom. Stadssoldaten Andersson vittnade också att hr Arnelius, som rusat till den dörren der han postade, hade varit öfverlastad. En separationskarl Pettersson vittnade, att hr Arnelius varit så rusig, att han tagit snedsteg och att han yttrat: vet hut, jag skall nog visa er att jag skall in. Korporalen Rubarth upplyste att vaktmästaren Eriksson vid poliskammaren var den som hade tillsagt att ej andra personer finge komma in än de som hade mål före. Hvarken han eller Eriksson hade något om hr Arnelii tillstånd och beteende att upplysa. Poliskommissarien Weijlandt berättade att han, u-kallad vid oväsendet hade sagt åt hr A. att denne ej vid tillfället vore i sådant skick att han kunde göra någon nytta inne i sessionsrummet i fall han ville komma ditin såsom referent. Å andra sidan hade hr Arnelius uppe en mängd vittnen. Förre sergeanten Möller, förre landtbrukaren Segerblom och stadsbudet Mellström fritogo hr A. från det rusiga tillståndet såväl som från våldet. Hr Arnelius sjelt ansåg det vara alldeles orimligt att ifrågasätta, att han kunnat vara öfverlastad af en måltidssup. Litteratörerna Paulin och Engman hade sett hr Arnelius en eller en och en half timme efter uppträdet och då tunnit honom nykter. Den törre upplyste att hr Arnelius är så häftig till lynnet, att man kan tro honom vara full när han blir arg. Flere andra personer, som sett hr A. senare på dagen, intygade också att han då varit nykter. Hr Arnelius hade redan samma dag som uppträdet egde rum anmält hos justitiekanslersembetet till dess laga åtgärd act han blifvit hindrad från tillträde till polisdomstolen, och på denna grund samt i anseende till det våld han förmenade vara mot honom begånget, järvade han både domare och en del vittnen. —