Göteborgsposten – 9 oktober 1866, sida 1

hade aldrig sysselsatt sig med de lysande etablissementer, hvilka erbjuda de spatserande all möjlig lyx. Liksom munken hvilken tilltrågades om en berömd kurtisans skönhet kunde han säga om Paris: :Jag har sett den, men jag har aldrig betraktat den. Men denna gång slukade han allt med ögonen: de rika tygerna, de gyllene frukterna, de strålande diamanterna och damerna, som betraktade dem. Här förälskade han sig i en vist med silkepalmer och köpte den, der köpte han ett guldur, en kedja, ringar — allt för att taga sin ersättning för det han hela sitt lif önskat sig dessa saker utan att kunna få dem; på ett annat ställe köpte han en snusdosa med mosaikinläggning, en bröstnål, en lorgnett och en elegant halsduk. Slutligen nådde han utgången och Rue Vivienne och gick omkring i Paris beständigt i ett föcrike. Klockan var fyra, men vädret var dimmigt och gasen blef smaningom tänd öfverallt samt blandade sitt sken med det aftagande igsljuset. Naigeot gick alltjemt framåt och anade sig till den grad öfver den lysande staden, hvilken han nu sjelf bebott i 50 är, att man skulle trott det han var en ung student, som nyss kommit in från landet. Han gick vilse emellan de lifliga grupper af menniskor, som på börsplatsen stodo och talade om kursens