Göteborgsposten – 5 oktober 1866, sida 1

stammade den rike Naigeot, som var nära att Å bli öfverväldigad af den allmänna uppståndelsen ; naturligtvis ger jag en präktig middag för er i dag .... det vill säga såvida denna vexel kan framvisas i dag, tillade han rättande sig sjelf. — Det är präktigt! sade Buneaud. Då skall jag sätta fram en stekt gås, chokolade med grädda, Bourgognevin — Låt oss se om vexeln ir god, ropade en af de unga männen; gif mig papperet, NaigeotHan gaf dem det ej, men lit det tagas ur sin hand och sjönk derefter nedpa sin stol, blek, tillintetgjord, nästan afsvimmad. En förfärlig fruktan for plötsligt genom hans själ. Ifall vexeln vore falsk .... itall poststämplarne vore eftergjorda .... ifall brefvet och alltsammans blott vore ett skändligt skämt af de fördömda studenterna .... Denna spänning varade blott en minut en minuts dödande ångest. Under denna minut sväfvade Naigcot öfver den afgrund som skiljer rikedom och fattigdom; nu förstod han med en förvånande klarhet skilnaden mellan de två uttrycken: vara eller icke vara .... Papperet som en obarmhertig hand höll sväfvande öfver hans hufvud föll ned i hans knä.