Mögeltönder, som år 1864 aftråddes till Slesvig, och några tusen från Jutland invandrade (sic) tjenare och daglönare, tillhöra nordslesvigarne ända upp till Kongeån obestridligen en annan folkstam, än den nationalt danska... Nordslesvig har aldrig haft någon annan kultur, än den tyska . .. Största delen af den fasta egendomen befinner sig just i tyska hände. i närheten af Kongeån, der faran är störst, och i båda de nordtyska städerna Åbenrå och Haderslev är hela den bildade klassen tysk. Att hela denna tyska kulturanläggning på dansk botten endast varit möjlig derigenom, att för århundraden sedan orätt utöfvades mot den danska nationen genom bolsteinskt krigsötvervåld, kan det helt säkert ej falla någon in att förneka, men skall den derför tillintetgöras och ödeläggas? Skall det århundraden gamla kulturarbetet af en folkstam, som i administration, handtering af plog och verktyg är den danska slarfvigheten öfverlägsen, räknas för intet, derför att befolkningens grundval, som ej fullständigt germaniserades, ständi.t kunde från det närbelägna Jutland förses med nya elementer, hvilka befunno sig på den lägsta kulturgrad och voro oemottagliga för bildning? Skall en kulturaristokratis framtid prisgilvas åt daglönare och tjenare, hvika man ester behag kunnat från Danmark kasta in i Slesvig? Hvad som under de dagar, då den värsta splittringen rådde inom vårt folk, visade sig nog starkt att ösvervinna alla hämmande åtgärder, neml. den tyska kulturens framträngande och utvidgningskraft mot norr, det skulle nu, då 30 millioner tyskar äro samlade i en hand, godtyckligt låta sig hejdas! Den rätt, som hvilar på innevånarnes antnl, är ej afgörande, der den står i strid mot den historiska högre kulturens och bildningens rät. Frågan kan ej lösas efter gängse föreskrifter. Här måste andra faktorer komma med, om dessa territoria efter mer än tjugo års lidanden skola komma till ro. Det är samma obevista och obevisliga ordsvammel, samma förmätna anspråk på den -högre tyska kulturens rätt framför solkvilja, sed, tradition, tillochmed historisk rätt. Saken förtjenar emellertid afseende, och må vi hoppas, att man ej skall denna gång låta en ny dansk-tysk fråga uppstå, för att efter en tid åter kasta Europa i förvirring och sätta den skandinaviska Nordens säkerhet till sist i allvarlig fara.