Göteborgsposten – 5 oktober 1866, sida 1

— — den olyckliga användningen at nationalitetsprincipen i Nordslesvig och derigenom kanske prisgifva de till Flensborg nående landsträckor, på hvilkas valplatser det mesta tyska och isynnerhet preussiska blodet utgjutits för hertigdömenas oåtskiljelighet. För de delar, som skola afträdas, erfordras i hvarje fall en särskild anordning med hänsyn till deras andel i krigskostnaderna och statsskulden, som wienerfreden öfverfört på de tvenne hertigdömena efter deras dåvarande territoriala omfång. flomitben är derför enslämmigt af den äsigt, att den för ögonblicket endast kan lemna sitt samtycktill en införäfning af hertigdönenas hela område inom deras närvarande fast bestämda g änser, och att ett särskildt lagförslag erfordras för afträdande af Nordslesvigs distrikter. Komitcen har derjemte varit fullt medveten om, att H. M:t konungen har rätt att sluta fred utan representationens medverkan, och att representationen ej mindre än den k. regeringen skall troget uppfylla internationala sörpligtelser. Komitcen hoppas emellertid, att man under de sväfvande forhandlingarne, hvilka enl den k. regeringens förklaring ännu icke ledt till bestämmelser om gränserna och tidpunkten för omröstningen, skall lyckas alldeles utplåna bestämmelsen i Pragerfredens tte artikel eller eventuelt inskränka omröstningen till de nordligaste distrikten af Slesvig. Så uttala sig det preussiska folkets representanter, omedelbart efter det Preussen i den gemensamma nationalitetens namn satt sig i besittning af hela Nordtyskland och under det man med kraft vill göra gällande, att återstoden af Tyskland skall förr eller senare samlas under Preussens banör. Germaniseringen af det danska Nordslesvig är, säger danska Dagbladet, en tanke, som i hög grad tilltalar den största delen af tyskarne, och de kunna ej beqväma sig till att uppgifva den, såsom man nu åter sett af det preussiska utskottsbetänkandet. Tysklands gränser gå som bekant enl. tyskarnes uppfattning, så långt som den tyska tungan när; nu, då man tagit Slesvig på grund af nationalitetsprincipen, medgitves det, att danska talas ända ned i Sydslesvig, och på grund härat förklaras det vara helt naturligt, att språkgränsen ej kan läggas till grund för omröstningen, och nationalitetsprincipens tillämpning skulle vara högst olycklig i detta fall. I hvilken grad utskottet lifvats af samvetsgrannhet framgår af några faktiska upplysningar i sjeltva betänkandet. Deputerade kammaren har från 37 platser i hertigdömena mottagit 50 augustenborgska petitioner med 5,139 underskrifter, i hvilka protesteras mot införlitningen med Preussen, och dessa protester väckte betänkligheter hos några af utskottets medlemmar, så att en minoritet uppstod, hvilken uttalade sig emot införlifningen. Från Nordslesvig hade inkommit tvenne petitioner mot dess återförening med Danmark, den ena från borgarelöreningen i benrå med tolf underskrifter, den andra från nordslesvigare, bosatte e Iamburg, med inalles fjorton underskrifter, och dessa vittnesbörd gjorde ett så starkt intryck, att hela utskottet enstämmigt uttalade sig emot en delning af Slesvig. Tillsvidare börjar den tyska pressen nu åter upphetsa den allmänna stämningen inom det stora fäderneslandet mot det danska elementet i Slesvig, för att sålunda skapa återigen en opinion, hvilken ännu en gång skall bli ett medel att omöjliggöra ett slutligt ordnande af förhållandet mellan den skandinaviska och den tyska folkstammen. Detta är en sak som krätver hvarje fosterlandsälskande nordbos uppmärksamhet, emedan det för hela Skandinaviens säkerhet och fredliga utveckling ir maktpåliggande, att den skandinavisk-tyska tvistefrågan blir en gång för alla löst billigt och rättvist för båda parterna. Den i Tyskland ansedda Weser -Leitunghar nu börjat anloppet. Bladet försäkrar, att blott en europeisk nödvändighet skall tvinga Preussen emna Nordslesvig ifrån sig, och säger vid dare bl. a: Det är ej sannt, att Nordslesvigarne äro danskar. : Med nndantag af innevånarne i den danska enklaven