Göteborgsposten – 3 oktober 1866, sida 1

2— uppfattning, beträffande hvad som är nyttigt tör fosterlandet, än till de Åvälförståndige dannemännens, som så lätt göras till lekbollar i fintliga jonglörers händer och som proklamera sträng hushållning med alla anslag, som icke falla inom området för deras egna intressen. Och månne det ej är skäl, visserligen att sätta högt värde på det sunda; förståndet, men ändå högre värdera det sunda förståndet i förening med kunskaper och erfarenhet? Anmärkuingsvärdt är att hvarken eklesiastik-eller krigsministern någonstädes itrågakommit att inväljas i första kammaren. Statsrådet Carlsson är dock en utmärkt parlamentarisk talang och eger vidsträckt och grundlig lärdom. kats göra sköld är Javäl, men han har icke alls lycsig populär. Statsrådet Reuteren hederman, men fullkomligt obemärkt på den plats han innehar, der han — och sannolikt hvarje med samma embete —! alltid kommer att stå i skuggan, sålänge monarken sjelf har den egentliga krigsportföljen liggande på sitt skritbord. Samma anmärkning som — jag tror med fog — har gjorts mot justitierådet Almqvists antagande af en plats i första kammaren, kan! riktas mot justitieombudsmannens åtgärd att mottaga val i nämnde kammare. Att landtingsmännen i hans hembyggd valde på honom bör betraktas som en vacker gärd af förtroende. Men dervid hade det bort stanna, och en afsägelse bort derpå följa, särdeles då justitieombudsmannen direkt sorterar under riksdagen och endast under denna. Om för öfrigt denne embetsmans verksamhet tramgent skall blifva fruktbärande, så torde en af den nya riksdagens första åtgärder blifva ett förslag till grundlagsenlig behandling, att justitieombudsman bör väljas för en längre tidsrymd än hittills varit fallet, och aldraminst att såsom nya riksdagsordningen stadgar, justitieombudsmannaval skall förrättas hvarje år För den maktpåliggande tillsynen öfver lagens esterlefnad fordras i första rummet kontinuitet i denna tillsyns utöfning; den skall alltid blitva prekär då befattningen kan blifva ambulatorisk, då dess innehafvare så att säga ständigt bor i kappsäcken. Det är en besynnerlig, men gynnsam lek af ödet att just de tvenne män, riksarkivarien Nordström och bankdirektören Wallenberg, begge utmärkta kapaciteter, hvilka hysa fullkomligt motsatta åsigter rörande den så högst vigtiga privatbanks-lagstiftningen, nu skola sammanträfla i första kammaren. Hvem skall bli segervinnaren — hvem stannar på slagtältet? Sannolikt blir det ojemförligt lättare tör den förre att parera hr Nordström mot nämnde lagstifning riktade hugg än för denne att framlägga ett nytt system, som tillfredsställer det allmänt kända behofvet af — pen: gar, mycket pengar och mera pengar. Kan hr Nordström lösa detta problem nåjaktigt, och inskränker han sig ej till att endast utveckla hnarföre vi ha ondt om pengar, så skall han säkerligen blifva högt uppburen. Vidare möter hr Nordström en annan ledamot i första kammaren, som sannolikt är honom föga behaglig, nemligen prof. Rydin. Deras åsigter om det nya statsskicket äro efter all anledning fullkomligt motsatta. Man kan således motse en hel serie af intressanta debatter, i hvilka Nordström-Wallonberg och Nordström-Rydin uppträda som bältespännare. Apropos hr Nordström så var det alldeles icke, såsom en här utkommande tidning ville göra troligt, frändskapen till Norrbottens talrika finnbetolkning, som föranledde hans val af nämnde landsting, utan en tillfällighet. En här i trakten bosatt person erhöll före det definitiva valet anbud att bli vald; han afböjde förtroendet, emedan hans tid ej medgaf honom att utöfva den erbjudna befattningen, Till sitt vägrande svar fogade han orden: välj Nordströmt. I ett nytt telegram frågades: Hvilken Nordstöm menar ni? Det aflåtna svaret föranledde riksarkivariens val. Jag har förut meddelat, att frih. Knut Bondes kandidatur till första kammaren sannolikt misslyckades, till en visendtlig del åtminstone, derföre att hr L. J. Hierta uppträdde mot hans val, vid den förberedande sammankomsten inom Stockholms stadsfullmäktige. Gotlands landsting aflät sedan ett telegram med sformälan om den önskan att invälja hr Hierta i första kammaren. Men på samma gång hr Hierta undanbad sig förtroendet, föreslog han detsammas öfverflyttande på — frih. Bonde. Denna åtgärd vittnar om allt annat än konseqvens. Ansåg hr Hierta frih. Knut Bondes inväljande af denna korporation olämpligt, så borde väl samma hinder vara gällande för hvarje annan korporation? Hr Hiertas senare åtgärd kan endast betraktas som en undfallenhet. IIläradshöfd. Isberg drabbades af samma missöde vid riksdagsmannavalet för Stockholms läns småstäder, som hans själsfrände hr Sundvallson i Upsala. Om ingen annan kommer att sakna dem i andra kammaren ss skall åt