Göteborgsposten – 2 oktober 1866, sida 2

gifvas Alphyddan och Festen i Albano. Men dessa kunde icke uppföras i anseende till inträfkande sjukdomsfall. I stället drogos Wermläånningarne?, som teatern lyckligtvis alltid har till hands, fram. På dram.-teatern måste, äfven för sjukdomsfall (såvida det icke var för de nog starka grofheternas skull!) Hr Lambinets misstagutbytas mot den roliga käpphästen Piccolet-. — Kyrkoherdevalet i Klara i förgår atslutades ej förr än kl. half 8 på aftonen, hvarlör ingen hopsummering af rösterna då medhans. Emellertid erhöll, enl. D. N., legationspredikanten F. (Gratström stor röstpluralitet, eller inemot 1,700 röster. Dernäst var kyrkoherden Lithner, som erhöll omkring 700; hofpredikauten, kyrkoherden Wahrenberg fick c:a 100 röster. I Lördags s. m. invigdes af kyrkoherden Tiselius ett nytt skolhus å Skeppsholmen. Den högtidliga akten började med koralen 348, v. 6, sjungen i qvartett af kanonierernas sångkör, derefter höll kyrkoh. Tiselnis ett tal, hvari han uti skolans namn hembar såväl konungen som amiralen Lilliehöök sin tacksamhet för den värma, konungen egnat Sveriges folkskolor i allmänhet och denna isynnerhet, samt amiralen för det nit och den tillsyn han egnat åt skolans nuvarande förbättrade skick, och åt hvars framgång hanj nedkallade den Högstes välsignelse. Härefter uppmanades amiralen att öppna skolan, hvilket skedde med några hjertliga ord, hvarefter Fader vår och välsignelsen lästes samt Ps. n:r 3, v. 7 ussjöngs. Vid sitt atträdande tog amiralen afsked af barnen och uppmanade dem till lydnad, sedlighet och fit. — Skolhuset är högt och rymligt, liknande en liten kyrka med katheder i sonden och sörsedt med 32 skolbord efter de nyaste modeller, så att hvarje elev disponerar ett särskildt. — Enkedrottningen skulle såsom idag inllytta från Drottningholm. — Den ötverseglade ångslupen Triton har nu blitvit upptagen och befinnes vara afskuren från relingen till kölen. uppdragas på slipen å Långholmsvarfvet för undergående af reparation. som man trodde befinnas inuti ängslupen, har ännu icke anträffats. — IIögbo aktiebolags konkursmassa tillhöriga Nyköpings bruk och mek. verkstad samt konkursmassans ölriga i Nyköping beDen kommer att Betålhafvarens lik, lägna egendomar skulle i Lordags kl. 12 på offentlig auktion å värdshuset Blå Porten försäljas; men då inga spekulanter dervid infunno sig, tillkännagafs af auktionstörrättaren, stadsmäklaren IIierzöel, att ny auktion å nämnda egendomar d. 10 November, kl. 12 å dagen, på samma ställe kommer att förrättas. — Vid Stockholms rådhusrätt fortsattes i Lördags ransakningen angående katolska kyrktornets ras, om hvilken ransakning N. D. A. berättar: Byggmästaren Laschinger inställde sig, tilltalad att halva varit till olyckan vållande, och verkgesällen Lemcke för upplysningars meddelande. Laschinger var atföljd af notarien Blackwood såsom lättezängsbiträde. Sedan protokollet från föregående rättegångsilllalle blifvit uppläst och godkändt, börjades ett längre förhör med till denna dag inkallade vittnen. Icke mindre än tretton vittnen blefvo afhörda. Af deras berättelser framgick hufvudsakligen, att det vid murandet af pelarne, hvilka skulle uppbära tornet, hade begagnats halfsten, att bland arbetarne den osvertygelse länge varit rådande, att byggnaden omöjligen skulle kunna blifva varaktig, men att de likväl icke trott, att den skulle ramla så fort som skedde, vidare att redan fyra dagar innan tornraset inträffat en spricka visat sig i sydvestra pelaen och att denna spricka oupphörligen utvidgat sig, så att den kort före rasets inträffande varit omkring en tum i bredden, Tio minuter före raset hade Lemcke lodat ifrågavarande pelare och derefter hastigt begifvit sig upp i tornet, utan att dock säga nagot åt de arbotare, som befunno sig i närheten af pelaren. En af dessa sade sig dock vid tilllället kommit på den tanken, att Lemcke varsnat faran och begifvit sig upp i tornet för att varsko dervarande arbetare, Flera arbetare hade äfven en stund förut, betraktande sprickan, till hvarandra uttalat sina farhågor, synnerligen som, då man lade örat till pelaren och lyssnade, man tran dess inre förnam ett krasande ljud, liksom stenen sönderbröts. Arbetarne hade således anat faan, men som de sade hade de litat på sina förmäns omdöme häruti och icke vidare brytt sig derom, så läspe icke dessa uttalat några farhågor. I trapporna, om ledde upp till tornet, hade sättningen långt förut visat sig och hade flera trappstenar blifvit afbrutna. I sjelfva trappkupans hvalf hade äfven en spricka varit synlig. Laschinger sade sig dock icke af dessa tecken kunnat ana någon fara, Enligt hans åsigt hade olyckan härle t sig derifran, att arbetarne mot hans gilna order murat det inre af pelarne med halssten. — Målet uppsköts till d. 13 Okt. — Landtbruks-akademiens årshögtidsdag firades i Lördags i närvaro af flera af akademiens ledamöter äfvensom andra för landt