Göteborgsposten – 2 oktober 1866, sida 2

ma in i huset så farväl! — vips äro de alla borta! De unga klappade i händerna; de minst förslöade gamle drogo läpparne till ett svagt leende: de andra deremot som vore helt och hållet likgiltiga för samtalet, skuro sitt kött i stycken med den vanliga automatiska regelmässigheten. I Buneauds hus funnos personer som icke en gång larmet af kanoner eller stormklockan skulle fått att lyfta upp hutvudet i vädret. — Allvarsamt taladt, hr Naigeot, skola vi reklamera detta bref? frågade Buneaud. — Nå, ja — ah — Hvad för något? Ni betänker er? Ni kan vinna en hel förmögenhet och ni vägrar att taga mot den! Ni har en bror i Amerika — en bror som skrifver till er! — och ert hjerta slår ej ett slag mer i timmen! Nej, hör, Naigeot! En ostra har mera liflighet än så! — Förmögenhet! förmögenhet! ... det är kanske tvärtom för att låna penningar af mig! Jag har varit en ordentlig och sparsam menniska .... och tre francs . det är och blir tre franes huru man vrider och vänder det! De unga personerna sågo på hvarandra från alla sidor af bordet för att göra tecken åt hvarandra om att få den gamle att rekla