Göteborgsposten – 2 oktober 1866, sida 2

mera den märkvärdiga fullmakten. Så kom det en störtskur af utrop och infall? — Hör Naigeot. öfverlemna era rättigheter ill mig och om vår värd ej vill gitva mig kredit på tre francs till nästa månad, så vill jag köpa er fullmakt och ert arf. Vill ni det? — Nej, stopp! En onkel från Amerika ör tre franes det var dock alltför billigt! Jag ger tretio sous för att få vara med, alltid på kredit naturligtvis! Jag ger tjugo sous — på det vilkor att jag får min andel af arfvet i förhållande till värdet af min inrättning, som rätt och billigt är! — Nå, det gör fyra franes! det är tjugo sous förmy Dem kunna vi köpa en grogg för till var välgörare, hr Naigeot. — Se på, mina herrar, inga pojkaktigheter! afbröt hr Buncand i en till hälften myndig till hälften godmodig ton, en slags faderlig ton. — Pojkaktigheter? men det är ju rena allvaret! Vi skola ha brefvet, vi skola ha det! vi skola betala det! — IIr Naigceot finner kanhända våra fordringar alltför stora. Låtom oss slå af en smula. Låtom oss nöjas med en ränta af tusen procent. för hvarje utläggning .... Naigeot blef sittande alldeles likgiltig. — Jag föreslår att vi slå oss tillsammans ! för att tidigt i morgon få brefyet på det viL.