Göteborgsposten – 28 september 1866, sida 1

TTCRUL HOS V. PP. Bonnter. AVUVe — m— dorna at ett krig, för att få behålla, hvad hon nu tillegnat sig och erhållit genom en sällsynt, oerhörd vapenlycka. Detta beslut berör äfven den skandinaviska Norden och synes göra det på ett sätt, som skall derinom kän nas smärtsamt. ö Vi veta, att preussiska kamrarne antagit regeringens förslag om Slesvigs och Holsteins införlifning, utan att deri ett ord nämnes om Preussens löfte vid freden i Prag, att låta den danska befolkningen i Nordslesvig återkomma till Danmark om den genom fri omröstving uttalade sig derför. I motiveringen till törslaget omnämnos visserligen den art. i fredsfördraget i Prag, som omhandlar denna sak; men, som sagdt, den finnes ej inryckt i sjelsva annexionsbeslutet, hvadan Nordslesvigs öfverlåtelse till Danmark med befolkningens önskan ej är lag. Enligt en paragraf i den preussiska försfartningen — hvilken af Bismarck äfven användts mot Frankrikes anhållan om kompensation vid Rhen — kan preussiska regeringen ej afyttra någon del af preussiskt område, utan att kamrarne dertill först lemnat sitt bifall. Slesvig och Holstein äro nu, etter antagandet af, regeringens annexionstörslag, preussiska provinser; för att af dem del eller delar skola kunna afyttras, måste kamrarne höras. IIxad Holstein angår, ha kamrarne bitallit bortlemnandet af en del af detta hertigdöme till storhertigen af Oldenburg mot landbyte. Hvad beträffar Slesvig, är detta ej förhällandet. De preussiska kamrarne äro ajourneradu till d. 10 Nov. Dessförinnan kan Nordslesvigs afträdande således icke komma i fråga. Hade Preussen i afseende på Nordslesvig velat lojalt hålla sitt löste i Pragertreden, hade dess regering ej hemförlofvat kamrarne, innan dessa medgifvit Nordslesvigs afträdande. I dess ställe förlägges åter preussisk militär till de nordslesvigska städerna, liksom om man ville dämpa möjligen uppstående förhoppningar hos befolkningen. Derjemte utkommer i dessa dagar införlifningsakten, hvarigenom äfven hela Slesvig definitivt göres till en preussisk provins. Tyvärr yppar sig ingen utsigt för den skandinaviska Norden att få en förändring häri åvägabragt genom andra stormakters bemedling. Frankrike har ju nyss afgitvit sin vanmaktsförklaring tillsvidare, Bagland är redan vanmäktigt, Österrike är krossadt. Återstår Ryssland — men skall väl denna makt oegennyitigt lemna sin bemedling, skulle den ens vilja gå trån föreställningar till hotelser, om Preussen vägrade? Detta är icke alt vänta. Den skandinaviska nationaliteten måste således atnöja sig med att atvakta ett tillstånd i vår verldsdel, då frihet och folkrätt äter komma till anseende och ej blott den starkares rätt blir den bjudande. Det är en förödmjukande, en sorglig lott, men den ar oundviklig, sedan Preussen nu på dutta sitt tydligt visat, att det i sitt förblindade segerrus föraktar alliansen med en naonalitet, som Preussen sjelft har att tacka för sin uppkomst. Hade ej Gustaf II Adolf med sin blå-gula skara på sin tid bräckt den österrikiska reaktionens och katolicismens bojor och band, under hvilka hela Tyskland suckade, skulle kanske nu icke något Preussen innas. Det länder Preussen, det länder hela Tyskland till foga heder, atti vilja undertrycka en nationalitet, som för Tysklands, för tankefribetens rätt och oberoende utgjutit sina ästa söners blod på Germaniens slätter. Koleran. Från Borås skrirves sistl. Onsdag, att sedan d. 19 cEis ingen aflidit i koleran och ingen är qvarliggande sjuk af sarsoten, hvadan densamma torde kunna anses som i det närmaste öfverständen derstädes; deremot tyckes den draga sig utmed Wiska-ån nedåt Marks härad och flera personer hade redan aflidit vid Rydboholm och Wiskafors. I Karlstad hade d. 22 d:s aflidit 1 och d. 23 insjuknat 1 person i kolera; d. 23 och 24 hade ingen hvarken insjuknat eller dött. Antalet af från farsotens början insjuknade var 646, döde 301 och qvarliggande d. 24 d:s 8 personer. Riksdagsmannavalen. I stället för biskop Flensburg, som afsagt sig, har Malmöhus läns andsting till ledamot af första kammaren valt biskop Sundberg med 39 röster. Närmast i röstetal var borgmåstaren Bellström med 35 röster. Armeen. K. M:t har under d. 18 d:s utnämnt och förordnat: vid Jemtlands hästjägarekär: ill underlöjtn. s. d. fanjunkaren vid Lifregementets hnusarkår G. G. A. Bergendahl; vid Westgöta reg.: ill andre major kapt. G. N. G. Silfversvärd; till kapt. tu. C. G. A Plantino-GvuOnH. an (111 Alen