Göteborgsposten – 28 september 1866, sida 1

— Har du varit i närheten derborta; frågade jag. — Det har jag, hviskade Jaconb; öfversten och nagra af hans folk ligga bundna bakom kamelerna. Vill ni angripa lägret, är saken lätt nog, om vi alla smyga oss omkring det i en stor halfkroets. — Men skiltvakterna? Jacoub afbröt mig med ett vildt skratt och sade med hes stämma: — Jag har dödat dem, bada två; ni kan se dem i sanden derborta. Han lyftade med detsamma högra handen och visade mig en lång knif; i stjernljuset trodde jag mig ännu se bloddroppar drypa ned från spetsen. — Det är bra, sade jag och ryste ovilkorligt; kryp förut, Jacoub, vi följa etter. Krypande på knäna bort öfver den ännu heta sanden, långsamt och stilla, uppnådde vi slutligen obemärkta oasens rand, under det ljudet af de manga rösterna trängde mer och mer tydligt fram till oss. Hviskande meddelade jag min slutliga befallning, hvilken gick vidare från man till man. Åtföljd af ett halft tjog zouaver kröp jag derpå efter Jacoub, som tog riktningen at höger, till kamelernas lägerplats. Min hornblåsare, som följde mig straxt i