Göteborgsposten – 21 september 1866, sida 1

ZJ OÖst 5 nerna begärde få till protokollet antecknadt, at ilde befunnit sig i minoriteten. IIäradshöfd. A. Svalander yrkade mec sanledning af det fattade beslutet, att paragrasen angående skyldigheten att inträda i förJeningen borde erhålla denna lydelse: rsättning för anmäld hagelskada gifves och tages endast af den jordinnehafvare som frivilsligt i föreningen ingåttt. Häradsh. Berger bestred betogenheten at att detta förslag framsställdes. Efter en längre diskussion derom, lätvensom huruvida en komitå borde tillsättas Iför att utarbeta nytt reglemente med anledning af den nu beslutade förändringen, hvarvid anmärktes att landstinget ej kunde sätta upp reglementen för frivilliga bolag, antogs häradsh. Svalanders förslag, hvaremot förslaget om nedsättandet af en komitå förkastades. Från statsrådet Fåhreus upplästes ett telegram, hvaruti yttrades att fordna landsmäns förtroende alltid vore hr statsrådet dyrbart och att han med tacksamhet mottoge det som nu visats honom genom hans inväljande i riksdagens första kammare. Äfven trån d:r Charles Dickson anlände ett telegram, som innehöll att han med djup känsla af tacksamhet mottog valet. Revisionsberättelsen för länets sparbank upplästes. Full och tacksam decharge tillstyrktes. I sparbanken hade från dess stiftande (den hade ej erhålli: något direkt penningunderstöd af landstinget) förefunnits en brist at 3,849 rdr. Revisorerna tillstyrkte, att landstinget skulle betäcka denna brist, af hvilken största delen utgjordes af en skuld till Hushållningssällskapet. Sparbankens direktion åter hade förklarat, att enär landstinget iklädt sig ansvaret för skulden, hvilken tortfarande finge innestå, vore det blott en formsak. om landstinget nu betäckte densamma. Detta vore för öfrigt så mycket mindre behöfligt, som skulden, hvilken blott löpte med 3 procents ränta, enligt all sannolikhet inom kort skulle betalas af sparbanken sjelf. Icke förty upptogs revisorernas förslag at åtskilliga personer. Hr Herrman Schmidt ansåg särskildt, att balanseringen af denna post skulle vålla stort besvär i sparbankens bokhålleri. Hr O. Evers erinrade om, att landstinget reserverat de medel, af hvilka skulden skulle betalas till sjukhusbyggnaden. Hr Rundbäck ville att bristen skulle betäckas af landstinget, då detta ej gal ett öre till sparbanken när denna stiftades. Hr Norrman medgaf detta, men erinrade om, att landstinget för närv. hade i sparbanken insatta, omkring 40,000 rdr mot bloå 5 procents ränta, hvilket dock voro en stor fördel som lands. tinget beredt sparbanken. Slutligen anmärkte hr Berger, att då gäldenären ej begärde en present, så kunde och borde man ej med skäl göra en sådan — dertill reducerade sig frågan. — Beslutet blef, att revisorernas gjorda framställning icke töranledde till någon åtgärd. Beträffande reglementet för länssparbanken hade landthandlanden Christian Larsson i Grössby vid förra landstinget föreslagit att en förändring skulle med detsamma företagas, så att personer, som i någon af sparbankens sockenatdelningar insatt penningar, skulle ega att i hufvudkontoret i Göteborg uttaga dessa medel. Det hade upplysts af den tillsatta komitcen, att ehuru reglementet icke medgat något sådant, så hade det likväl i praktiken egt rum. Hr Berger vivade, att en sådan skyldighet ej med skäl kunde åläggas sparbankens tjenstemän. En kontroll på att icke orätt person mottoge penniagarne vore den, att de uttoges på samma ort, der insättningen skett, emedan tjenstemannen då personligen kunde känna insättaren. Det borde såledess cke vara föreskrifvet, att en person ovilkorlisen på hutvndkontorot skulle ega rätt att utaga i silialkontor insatta penningar. Detta 1 kunde i alla fall ske, men tjenstemannen hade :s denna händelse rätt att i misstänkta fall vägra. Så tillginge det vid invexlingen af Divatbankssenlar från andra banker, 8 Efter någon tortsatt diskussion, under l vilken major Neiglick gjorde ett bemedlings,i örslag, afslogs Chr. Larssons motion i dess J ;elhet. Revisorernas berättelse om sparbankens si tällning, äfvensom om de olika kategorier,s om i banken insatt sina kapitaler, upplä-sa tes och erbjöd åtskilligt af ganska stort ntresse, på hvilket vi dock icke här kunnalå