Göteborgsposten – 14 september 1866, sida 1

Koleran å Brännö. Enligt trån d:r C. 4. Maltman till kgs bfhde ingången rapport af d. 8 d:s rörande helsotillståndet å Brännö, funnos der då inga qvarliggande kolerasjuka. Från d. 2 Sept. och till den dag då rapporten afgafs hade ingen insjuknat. Af de d. 1 d:s qvarliggande 6 sjuka hade under ofvannämnde tid 3 tillfrisknat och 3 aflidit. Dessutom hade sedan början af Augusti månad rtrån Brännö och öfriga till Styrsö församling hörande öar hos d:r W. varit anmälda tillsammans 10 personer insjuknade i koleradiarrh och kolerin hvilka samtligen tillsrisknat. Sedan d. 30 Aug. har dock icke något sjukdomstall af kolera inom församlingen hos honom blifvit anmäldt. Beträffande de förut insjuknade har uppgilvits att de kort förut besökt Göteborg. Inom 1 hus ha alla der boende 7 personer insjuknat, inom 2 hus 3 och inom 1 hus 2 personer. Af qvinnor ha under sjukdomen flera angripits än bland karlar, och har största dödligheten äfven förefunnits bland de förra. Dögsfallen ha till ungefär haltva antalet inträffat inom 1 dygn. Inga andra sjukdomar ha samtidigt med koleran å ön varit gängse. Sveriges monitorer, Till Times skrifves under d. 1 Sept. töljande: Svenskarne hafva nyligen byggt trenne Jernpansrade monitorer, af hvilka två, John Ericsson och Thordön äro färdiga. En kort beskrifning på den tredje monitorn är af intresse; ritningen till densamma har uppgjorts at den ryktbare svensken John Ericsson. Fartyget ligger ännu på stapeln å Motala verk i Norrköping, men, är alldeles färdigt att inom tre dagar löpa af, och tornet är nära nog färdiggjordt vid Motala. Denna monitor är 205 fot lång. Dess däck skjuter rundtom ut c:a 4 fot utanför det egentliga skrofvet. Denna öfra del är 4 fot djup och hälften deraf skall ligga i vattnet. Endast sidorna af denna del äro, såvidt Jag kunde finna, starkt pansrade med 18 tums trä och 1 fot tjock jernplåt, men det är lätt insedt, att den nedra delen af skrofvet är endast skenbart oskyddad, ty ett skott skulle ej kunna nå denna del, utan att först genomtränga omkring 10 fot vatten, och äfven då skulle kulan träffa i mycket skarp vinkel och troligen glida nedåt. Akterdelen af denna däcks-betäckning skjuter ut omkring 20 fot, tör att skydda skrufven och rodret. Denna anordning tförefaller utomordentligt tung, men Ericsson vet nog hvad han gör i sådana saker, Tornet är at 12 tum tjocka jernplåtar, som äro väl sammanfogade, och rymmer två 15-tums kanoner. Tornets stora kringvridningshjul är af gjutet jern, hvilket man måste medge är ew synbart fel i denna vigtiga del al planen. Svenskarne tyckas ej gilla systemet af sammanflätade jernstänger för kanoner, och de förklara, att Dannemorajernet, af hvilket Armstrongskanonerna äro förfärdigade, icke är lämpligt för de solidt tillverkade kanoner, som Sverige antagit. Vid Motala finnes äfven en mycket egen jernpansrad kanonbåt, hvilken mera liknar en kanot än något annat. Bogen eller nosen är nedtryckt, så att vattenlinien skall vid krigstillfällen gå nästan jemnt med spetsen af tördäcket. Den enda kanon, som föres af denna starka båt, finnes i ett framoch baktill pansradt Åkanonhus, hvilka är midtpå däcket, och kanonen kan icke flyttas, utan hela båten måste vändas, för att rikta den. Den enda öppningen för fientligt inträngande i båten är således den fem tums lucka, genom hvilken kulan utslungas från kanonmynningen. Denna båt är c:a 100 fot lång och ———— — ———