Göteborgsposten – 14 september 1866, sida 1

emellertid tankfull eller måhända slumrande framför kaminen. Jag kan ej bli riktigt klok på den gamle herrn. Stundom är han höflig, nästan vänlig emot mig och hör med synbarligt intresse på när jag talar om mitt fädernesland, dess förhäållanden och kamp mot Tyskland; men så kan han på en gång åter antaga sin förnäma hällning och kalla ton. Det är något som trycker honom. Itt par gånger har jag märkt den allvarliga, bekymrade blick han sänder efter Raoul, när denne straxt efter middagsmåltiden smyger sig bort. Jag sjunger emellertid några af våra vackra canzonetter för Gabrielle; i går sjöng jag: Flyg, fogel! flyg öfver furuskog. — — IIon lyssnade med ett hänryckt smålcende; jag öfversatte orden för henne på franska och hon utbrast: — Mais cest delicieux ! Jag har lärt henne en annan af våra äldre småsånger ; hon sjunger den på danska och det roar henne mycket, ehuru hon ej förstår innehållet. Uttalet af de danska orden låter förtjusande bra i hennes mun, isynnerhet den sista. strofen: ÅJag älskar dig, och jag ackompagnerar då på pianot.