Göteborgsposten – 12 september 1866, sida 1

han uppför naturligtvis hvarken Maria Stuart eller Rötvarebandet, men han ger små trefliga, väl inöfvade vådeviller och komedier, åtskilliga bearbetade af honom sjelf, för en tacksam publik ; recensenterna der äro inga bödlar, föliaktligen ej mordlystna af behof och vana, och det lilla associations-sällskapet, som delar ljuft och ledt, slår sig igenom, förtär visst icke champagne och kycklingpastej med tryslel, men letver, hvilket dock är hufvudsaken, svälter icke, hvilket i dessa bistra tider redan är ganska mycket, och hoppas på framtiden, nöjdt med den uppmuntran som publiken lemnar och som ej fordrar att hvarje suj jett skall vara fullt jemförlig med Kongliga teaterns främsta artister.