Göteborgsposten – 6 september 1866, sida 1

———— — ner sällan tillräckligt bekanta med militäriska ämnen, för att icke öfverdrifva rörelser af ringa betydelse och förbigå sådana som äro ytterst vigtiga. För att pröfva noggrannheten at deras berättelser insamlas äfven underrättelser genom rekognoscerande officerare, hvilka ottdera ensamma eller åtlöljda af några få soldater, gå så nära de kunna fiendens poster, observera så mycket som möjligt allt — utan att bruka förklädnad och i full uniform — hans truppers ställning och, då de upptäckas och förföljas af fiendens patruller, ettdera slåss eller rida undan, för att återföra underrättelsen till sina egna förposter. Man inhemtar äfven underrättelser at hvarje vedett och hvarjo framskjuten fältpost, men hufvudskälen tör desamma äro dock de rekognoscerande oflicerarne. För att rekognoscera väl måste man vara icke blott en tapper utan äfven en mycket skicklig otficer med ett suabbt öga, godt minne och stor kunskap om de kännetecken, hvilka antyda närvaron at fientliga trupper och som göra det möjligt att uppskatta deras styrka och beskaffenhet. Tvenne preussiska officerare af prins Fredrik Karls stab nalkades djerst aftonen före slaget vid Königgrätz österrikiska hären, observerade dess truppers positioner, och lyckades, ehuru både förföljda och angripna at kavalleri, att återvända samt till sin general ölverföra en viss underrättelse, hvilken satte honom i stånd att uppgöra de kombinationer, som medförde följande dags seger. — Då den rekognoscerande officeren hinner tillbaka till sina egna förposter, måste han ettdera personligen föra eller genom något medel så hasugt som möjligt sända den underrättelse han inhemtat till högqvarteret. Den plan man vanligtvis användt inom de europeiska armäerna har varit, att officeren sjelf så hastigt som möjligt ridit till sin general och sjelf framfört hvad han inhemtat. Detta medel har likväl under det sista säluäget visat sig vara tör långsamt, och det är ej troligt, att preussiska armåen åter skall begifva sig i fält, utan att ha en signalkår, sådan som med fördel begagnades både af nordoch sydstaterna i det amerikanska kriget. Med tillhjelp af en dylik kår skola signaler kunna sändas medelst flaggor om dagen och lanternor nattetid från kulle till kulle, och den undersitt-lse som rekognosceringsofficeren inhemtar skall sålunda kunna vara i högqvarteret få minuter sedan officeren hunnit förposterna. Preussarne ämna också begagna sig af en annan vink från amerikanska kriget: de etablera ett system för rekognoscering medelst luftballonger, från hvilka stabsolficerare, upphöjda snart sagdt till molnen, skola vara i stånd att se öfver träd och kullar och genom signaler meddela sina observationer till soldaterna nere på marken, hvilka å sin sida meddela signalerna till hög