Göteborgsposten – 3 september 1866, sida 1

Ingen svarade. — Ja, yttrade han med en ny ed och tilltredsställd med den verkan han framkallat, jag är en af dem som aldrig fruktat någon, och till bevis härpå skall jag berätta min duell med Dexter, Rash Dexter, som man kallade honom. Han skulle börja, förtjust öfver den fruktan han framkallat, då dörren öppnades och en resande inträdde i värdshuset. Det var en ung man omkring tjugofem år gammal, med smärt och hög växt, samt bred panna, åt hvilken det niistan skägglösa ansigtet och de blåa milda ögonen gåfvo ett distingeradt, men blygsamt och nästan blygt uttryck. Han var klädd som en man från norden och bar en nattsäick under armen. Värden, Boniface, skiljde sig från gruppen och nalkades den nye kunden, som frågade honom höfligt, om han kunde herbergera honom öfver natten. — Ja, utan tvifvel. Ni har en häst förmodar jag, siv? Främlingen gjorde ett jakande tecken, lemnade sin öfverrock och sin kappsäck till en svart tjenare, åt hvilken han uppdrog att sköta om hans häst. — Behagar ni supera? fortfor värden.