Göteborgsposten – 30 augusti 1866, sida 1

Lyrik ( 17. 1. DOnnier. 10017. — W-W-W — samt hertigen och hertiginnan at Östergåtland ör 1,000 rdr; men med undantag af härads )öfd. Tempelman och grosshandl. Rettig från Abo, som hvardera gifvit 500 rdr, och konsul Rettig i Gefle likaledes 200 rdr, har ingen gitvit öfver 100 rdr. Sistnämnde belopp Synes vara normen fär de bland hafvudstadens affärsmän hvars namn förekomma på listan, der fyra at de rikaste, t. ex. grosshandlaren Schwan, helt och hållet saknas. Till i går uppgick hela den tecknade summan inom Industripalatset till det jemförelsevis obetydliga beloppet af cirka 9,500 rår, och då expositionen nu så längt framskridit torde man med temlig visshet kunna antaga att subskriptionen åtminstone der icke blir särdeles ökad. Kostnaden för fontänens afgjutning i jern är beräknad till 65 å 70,000 rdr, i brons till 120 å 130,000 rdr. Åtven om den förstnämnda summan skulle kunna tillvägabringas, så är det mycket tvifvelaktigt om ett sådant arbete hör utföras i jern, emedan svårigheterna äro nästan oöfvervinnerliga att i en så hård och sträf metall återgitva de talrika figurerna med tillfredsställande finess. Det kan visserligen synas som en hederssak för Stockholms kommun att förse hufvudstaden med en sådan prydnad, som den Molinska fontänen; men då initiativet dertill skulle tagas af stadsfullmäktige och denna institution för ingen del gjort sig till målsman för smak och skön konst, och då detta hundramannaråd hittills heller icke visat någon synnerlig benägenhet för hufvudstadens förskönande, exempel på sträfvanden i motsatt riktning skola vida låttare kunna anföras, så tager jag för alldeles gifvet att det Molinska mästerverket icke kommer att pryda Birger Jarls stad, åtminstone icke på många år ännu. Industripalatsets framtida användande, ester expositionens slut, torde snart blifva föremål för öfverläggningar och strider. Den framkastade planen att försälja hela byggnaden till Danmark, tör att begagnas till den blifvande industriutställningen i Köpenhamn, har mött så stora hinder att den måst öfvergifvas. Andra svårigheter oberäknade, så anses sjelfva flyttningskostnaden medtaga en alltför dryg summa. Innan Industripalatset antog så stora dimensioner som det nu innehar, d. v. s. då man trodde att det blott skulle blifva hälften så stort som det nu är, föreslog kapten Nerman, att det af staden skulle anslås till exercishus för nufvudstadens skarpskyttar. Men nyligen har ett annat törslag blifvit väckt, nemligen att flytta hela byggnaden till det i grannskapet at Norra stambanans provisionela stationshus beslutade nya Salutorget, för att ler begagnas till saluhallar för landtmannavaror och andra konsumtionsartiklar. Denna plan är mycket ändamålsenlig, och kommer den till verkställighet, så skall den ganska säkert medföra stora fördelar för trafiken och för en längre tid bespara staden den dryga kostnaden, som erfordras i och för ändanålsenliga försäljningslokalers inrättande. Detskulle ock vara särdeles betryggande mot olyckshändelser på nya salutorget, der ett stort antal af allmogens hästar blifva ställda, om en större byggnad uppfördes mellan jernvägen och torget, hvarigenom bantågen bortskymdes. IIuruvida denna plan vinner sympati hos stadsfullmäktige, kan ingen med någon sannolikhet beräkna, ty denna myndighet har hittills visat allt annat än intresse sör den nya trafikledens, Norra stambanans, tillgodogörande. Om en månad skall denna bana öppnas för trafiken; men ännu ha stadstullmäktige hvarken gått i förtattning om att försätta de gator, som leda till stationslokalen, i farbart skick, än mindre att stensätta det nya salutorTESEN — AL —