Göteborgsposten – 30 augusti 1866, sida 1

följaktligen ett väl placeradt kapital. Det gick till och med så långt att en person i Chicago, som tilltälligtvis egde en gammal hatt af Genins fabrik, lät sälja honom på auktion och fick 15 dollars för den. Ett lysande exempel på humbug var den bekante blyertsfabrikanten Mangin i Paris, som iförd riddarekostym med hjelm och pansar körde omkring gatorna i en vagn, förspänd med utmärkta hästar och sålde -— blyertspennor. I de haranger han riktade till folket, kallade han sig sjelt en humbug, och då han träffade tillsammans med Barnum, betraktade dessa båda stora män hvarandra med en stilla beundran som nästan urartade till vänskap. En gäng slapp det vid ett samtal mellan dessa båda storheter ur Mangin att han rufvade på en humbug, som skulle komma sjelfva Barnum att baxna; inom ett år skulle hela verlden tala derom. Tyvärr dog Mangin kort derefter och efterlemade en betydlig förmögenhet som han till största delen hade testamenterat till de fattiga och till milda stiftelser. Barnum beklagade icke blott förlusten af menniskan Muangin, utan äfven hans med honom i grafven nedstigna sista humbug. Men hvem sörmår att beskrifva den allmänna förbluffningen, då Mangin plötsligt efter ett halft ärs törlopp åter dyker upp på gatorna med vagn,