Göteborgsposten – 29 augusti 1866, sida 2

m T — — vid mitt frackskört, och sade med nägot otälig stämma: — Kan excellenza då inte höra — — de andra ha för en timma sedan lemnat kyrkan och vånta på er; vagnen är kommen. Det var ej den fagra Julie, utan padre Bonifazios hushallerska eller kökspiga, som ansträngde sig för att så mig vaken. Matt och nervöst darrande som om maran ridit mig, for jag upp. Utan att taga vidare afsked af min vird, som med en halft förvirrad och dock listig blick nickade åt miss, lemnade jag rummet, skyndade genom gången ut pa gatan i det klara solskenet och andades ater friare i den friska luften. Men ännu flera dagar efteråt spårade jag följderna af detta — — opiumrus.