Göteborgsposten – 29 augusti 1866, sida 1

— —777— den heliga reliken. Han vinkade mod handen åt mig till afsked och sade att han om tre dadar skulle kalla mig igen och gifva mig tillkänna hvad han beslutat. Ett par dagar gingo förbi. Mitt sinne blef beständigt oroligare, och jag längtade, utan att rätt veta hvarefter, medan jag utan mål eller afsigt vandrade omkring vid slottet i den ljumma aftonstunden. En näktergal slog derinne i dungen på andra sidan om trädgårdsmuren; men porten derborta stod ju öppen; tridgårdsmästaren hade väl glömt att stänga den. Det var som om någon dragit mig dit in; men likt en tjuf smög jag mig med Ijudlösa steg hän under fikon-, orangeoch lagerträden. Ljudet af några dämpade stämmor lockade mig bort till bersåen i den mörka lunden; den uppgående fullmånen kastade sina mörka strälar rakt dit in. Utan att rätt förstå mig sjelf smög jag mig lyssnande närmare; men nu var allt tyst oaktadt jag väl märkte att någen fanns derinne. Sakta böjde jag undan några myrtengrenar och tittade in. På bänken i bakgrunden satt den helige fadren ... månen belyste hans ansigte och skägg ... och mot hans bröst hvilade en qvinna. Hon lekte med en ros; det var drottning Theodolinda. Liksom fastnaglad på fläcken af förvåning