Göteborgsposten – 29 augusti 1866, sida 1

— ITA TT FIFS ESA REL —— ral mobiliserar sin armökår; intendenturen ren sätter på krigsfot de olika grenarne af administrationen; befälhafvarne på de fästningar som skola sättas i försvarstillstånd taga sina mått och steg för att stärka sina befästningar och trån artilleridepoterna erhålla de nödiga kanonerna för bestyckning af sina bröstvärn. Alla order sändas pr telegraf eller, hvarest dylik kommunikation icke finnes, genom beridna ordonnanser. Hela armåens mobilisering är snart komplett i alla delar: infanteriet är färdigt på fjorton dagar trån den dag mobiliseringsordern skrifvits. Mobiliseringsprocessen kan klassificeras under följande fem hufvudpunkter: 1) Fälttruppernas ökande till deras krigsstyrka; 2) Bildandet at depottrupper; 3) Bildandet af garnisonstrupper och fästningarnes armerande; 4) Mobiliseringen af sältkommissariatet; 5) Bildandet af högqvartersstaber Åc. hvilka skola stanna qvar i de olika distrikterna och ersätta dem som marschera till krigsskådeplatsen. Fälttruppernas ökande till krigsstyrka åvägabringas genom att inkalla reservsoldater, hvilka åt infanteriet gitva hälften af dess krigsstyrka, åt artilleriet en tredjedel och åt kavalleriet en tjugofemtedel at dess krigsstyrka. Kavalleriet har naturligtvis, till följe deraf att det i fredstid hålles vid så hög numerär, ett öfverflöd af reservsoldater, som vid en mobilisation kunna användas; dessa öfverlemnas, sedan kavalleriet tagit så många som det sjelft behöfver till artilleriet och trainen, hvarigenom dessa erhålla många dugliga soldater och vanda ryttare. De reservsoldater, som skola enrolleras, få sig sina order tillsända genom betälhafvaren för landtvärnet i det distrikt, hvarest de bo. Denna officer eger att begagna sig af de civila auktoriteterna inom provinsen och socknen för att underlätta framförandet af dessa ordres. Manskapet är skyldigt att genast efter orderns emottagande begifva sig till landtvärnets högqvarter inom distriktet, hvarest de emottagas, undersökas af läkare och föras sedan till sitt regemente at en officer och några underofficerare vid detta regemente, hvilket är det som hemtar sina rekryter från distriktet. De of ficerare vid en mobilisation, som behöfvas för att fylla upp vakanserna inom den regelbundna armeen, erhållas genom att taga kadetter från kadettskolan äfvensom genom att befordra några af de äldre underofficerarne. Ingen landtvärnsofficer kunde deremot bli fältofficer, utan att en längre tid ha tjenat i den reguliera armåen. Många af landtvärnsofficerarne äro ätven officerare vid den reguliera arm6en, men blitva detacherade till landtvärnet, då mobilisering företages. Vid en mobilisering behöfver armåen omkr. 80,000 hästar mer än i fredstid. För att erhålla dessa hastigt har regeringen rätt att, ifall den icke kan köpa dem på vanligt vis, taga ett visst antal från hvarje distrikt och betala för dem ett pris, som bestämmes af en komite, bestående at militärer och personer, som utsetts af traktens civila auktoriteter. Hvarje regemente fältartilleri bildar nio ammunitionskolonner. I hvar och en af dessa finnas vagnar för att föra reservammunition för infanteri, kavalleri och artilleri, i de proportioner som erfarenheten har visat att ammunition vanligen behötves. I tält följa dessa vagnar omedelbart i armåens rygg, men äro helt och nållet skilda från batterierna, hvars officerare med rätta anses ha nog under en slagtning att efterse sina egna kanoner. Hvarje bataljon genietrupper bildar en kolonn med vagnar, förande verktyg äfvensom en stor pontontrain och en lätt brotrain, för hvilka allt under fredstid gjorts i ordning. Om en del at armåen mobiliseras blott för ötning skall eller går i fält för att löretaga stora manövrer, hvilket sker nästan hvarje sommar under fredstid, mobiliserar en eller kanske två eller tre geniebataljoner sin train, för att öfva folket och vänja dem vid användandet af materielen. Vapen och ammunition som behöfvas för att komplettera krigsförråderna tagas från artilleridepoterna. Otficerarne erhålla ett mer än tillräckligt antal tjenare bland —— — —