Göteborgsposten – 25 augusti 1866, sida 1

pell. Allmänheten helsade det med förtjusning välkommet, öfverallt, såväl i enskilta kretsar som i de oflentliga bladen, i gathörnet och i teatersalongen, förspordes de mest superlativa belåtenhetsuttryck. Huru förträflligt alt ha en egen orkester, och till på köpet en god! var den stående frasen. Luterpe trodde sig ändtligen ha fått en varaktig fristad hos oss och allting syntes så innerligen godt och väl. Vi skrifva nu Åugusti 1866. Iuru låter det nu? Orkesterkassan finns ej mer, orkestermedlemmarne äro uppsagda till nästk. 1:sta Oktober, det frö till musikaliskt lif, som var nedlagdt, förqväfdt, och hvem skall väl efter ett sådant resultat drista sig till att i en så ofruktbar jordmån ned igga ett nytt? Hvad är orsaken till allt detta? frågar någon, och vitro oss obetingadt kunna svara: den förnämsta, den egentliga orsaken ligger hos den stora allmänheten. Att kunna underhålla en duglig orkester för 6,000 rdr om året, torde hvar och en inse vara en komplett omöjlighet, så mycket mera som omkostnaderna för den nu snart upplösta, i medeltal, uppgått till 20,000 rdr årigen. Do återstående 14,000 rdr ha således skolat förskaslas dels genom afgifter till orkestern af de direktörer, som förhyrt Nya Teaern, dels genom inkomsterna af de konserter eller andra musikaliska tillställningar, som gifvits till förmån tör orkesterkassan. Det är i detta senaro hänscende som den stora allmänheten ådagalagt en liknöjdhet, hvilken den i sinom tid nog kommer att få ångra. Man har anordnat soirder för verkligt gedigen musik och inkomsterna ha icke ens räckt till att beäcka utgifterna, man ställde till musikaliska afonunderhållningar på Bloms sal (de voro då ändtligen något så när besökta!), konserter å la Musard i Trädgårdsföreningen, med ett ord, man gaf allmänheten tillräckligt många tillfällen att visa sitt intresse för saken, men allt utan att derigenom någon förökning i fonden kunde åstadkommas, en varaktigare grund för framtiden läggas. Som ett bevis på tanklöseten, alt icke säga något värre, hos en stor del af dem, som besökt konserterna i Trädgårdssöreningen (vi ha redan förut en gång påpekat att i detta fall den icke-manliga välften torde ha mest att förebrå sig!) är tillräckligt att anföra, hurusom dylika af tusenals personer besökta konserter ofta icke gifvit en inkomst af ens ett hundradetal riksdaer. Att uppoffra ett 25:öre för en god musik i en vacker trädgård, dertill kunna icke våra damer förmå sig, men gäller det att midt i sommaren stänga in sig i en glödhet catersalong för att se på — skridskokungen, då veta de nog att locka fram riksdalrarne ur sina resp. pappors, bröders eller gemålers portmonnäer. Härtill komma nu en mängd andra omständigheter. Af orkestermedlemmarne ha icke mindre än 4, lemnande åsido de förbindelser, de iklädt sig till orkesterkassans direktion, skuddat stoftet af sina fötter och lika skyndsamt som spårlöst försvunnit. Att engagera nya torde med en dylik ertarenhet och under för handen varande omständigheter icke kunnat anses rådligt. Hoppet, att för årets 3 sista månader få Nya Teatern uthyrd, tyckes vinka i ett aflägset, och äfven för teaterdirektionens beväpnade ögon oskönjbart fjerran, liksom måhända äfven de pekuniära intägterna på det nya året. Man torde här kunna anmärka, att om nämnde direktion följt den allmänt och högljudt uttalade önskan, att icke till dir. Gaudelius uthyra teatern 2 år å rad, utan i stället låtit Ahman-Pousetteeska sällskapet komma emellan det ena året, den nu skedda katastroten antagligen icke skulle inträffat. Att återigen direktionen för orkesterkassan under sådana utsigter för det kommande året icke velat inkalla de subskriberade medlen linna vi helt naturligt, isynnerhet som den först törgåärves försökt öfvertala orkesterns otvilvelaktigt skickligaste törmåga hr Ijmali avt mot utbekommande af sista årets anslag ölvertaga orkestern på egen hand. Summan al lagen är emellertid, att rikets andra stad, som så gerna vill vara den första i en mängd andra saker, innan kort skall vara i saknad af hvad ingen småstad i Tyskland är utan — en lullständig orkester, ett förhållande så anmärkningsvärdt, att man vil må förlåta oss att vi varit kanske alltför utförliga vid belysningen al dermed sammanhängande omständigheter. Göteborgs frivilliga skarpskyttekår kommer att både i dag och i morgon fira prisskjulningar, i dag om de af K. M:t och Kronan (och dessutom 5 at grosshandl. J. J. Dickson) skiinkta gevär, och i morgon, kårens st oa allmänna prisskjutning, om icke mindre än 10 olika priser. Vi hänvisa till på annat ställe i dagens tidning uttryckta åsigter och förhoppningar rörande dessa målskjutningsfester, fester, hvilka vi med visshet förmoda komma att från den större allmänhetens sida mötas med det intresse, hvilket utgör ett af hufvudvilkoren för deras vidare upprepande, ja, måhända för skarpskyttesakens fortfarande bestånd H f l t t