Göteborgsposten – 24 augusti 1866, sida 1

öfver hufvudet och till hälften ned öfver ansigtet. — Min herrskarinna Fatima beder dig komma till henne, sade hon med nedslagna ögon och hennes stimma darrade. Då jag just nu grubblade på list och ränkor kom mig ett äfventyr vil till pass, och jag tänkte: IIVem vet hvad det kan vara godt till? Dock frågade jag: — Hvem är din herrskarinna Fatima? — Det är Abdallahs första medhustru. Han är öfveruppsyningsman vid den heliga kristna kyrkan här, svarade hon. — Då skall jag följa dig, utbrast jag, gå blott förut och visa mig vigen. Hon syntes besinna sig ett ögonblick, men gick derefter med lätta steg förut, omkring kyrkans östra flygel, så in i en slags trädgård bort till ett stort stenhus, hvartill en marmortrappa förde upp. Utan att möta någon kommo vi genom ett till hälften öppet galleri, omkring vars öppningar ut emot halvet vinrankor slingrade sig i vädret. Hon stannade vid ett från aket till golfvet nedhängande förhängo. I det won lyftade upp en flik deraf och med den nvita handen vinkade åt mig att gå in, slog hon upp hufvudbonaden öfver pannan och kastade ater på mig denna bönfallande, sorgsna lick.