Göteborgsposten – 24 augusti 1866, sida 1

våld kuunna tränga igenom dessa tusenden som voro derinne. Den helige fadren hade dock rätt, tänkte jag, här måste brukas list och det strider icke mot en nordisk kämpes ära att använda krigslist. Fram under palmallten gick en vildig dromedarie, omgifven af en flock kolsvarta svenner i hvita kjolar och med krokiga svärd i sina händer. Under en baldakin mellan djurets pucklar suto tvenne qvinnor, den ena beslöjad och i gul kappa, smyckad med guldprydnader, perlor och ädelstenar, den andra i en brun linnen klädning utan slöja; men vackra ljusa silkeslockar böljade ned om hennes ansigte; hennes kinder voro röda som den friska rosen, munnen som ett par körsbär och pannan hvit som liljans blad. Hennes himmelsblå ögon sökte mina med en bönfallande tärfylld blick. I det djuret med afmitta steg gick förbi och medan jag funderade på den unga flickans stora likhet med en bild, ett minne i min flygtiga tanke, lyftade den andra qvinnan slö och tillkastade mig en brinnande blick från dessa svarta lysande ögon, öfver hvilka de tiita mörka ögonbrynen hvältde sig. Kort derefter — jag vandrade iinnu omkring bland träden — berörde någon min arm, och då jag såg mig om stod den blonda flickan bredvid mig men med en hufya dragen ned