Göteborgsposten – 22 augusti 1866, sida 1

— eä— ä —— sina detaljer än den, som närmast föregick. Såvidt man nu kan inse, är det svårt att påpeka någon del af dessa starka tartyg, i hvilken en förbättring kan införas. Sjödepartementets arbeten hafva utan tvifvel storligen underlättats derigenom, att törvaltningen ej varit anderkastad ständiga och plötsliga förändringar. Ett antal mån, som alltigenom törstå sm sak och fullkomligt känna hvad som inom departementet utförts, hatva på sista åren halt den amerikanska flottan under sin kontroll. Derför har arbetet gått stadigt och oafbrutet framåt. Folket begär också endast, att dess flotta skall blifva den starkaste och mäktigaste i verlden. Sjödepartementet lofvar att anskaffa en sådan, och om det än icke har nu i dag uppfyllt sitt värt, skall det dock icke dröja i många år, om det går så snabbt framåt som nu, medan de europeiska nationerna endast skrida långsamt i väg. Hela principen om de retfflade kanonerna ötvergifves nu af amerikanarne. Deras argument härför är det, att de ej bry sig om den stora hastigheten, så länge de kunna kasta den största möjliga metallmassa från ett fartyg, som kan gå nära intill föremålet för angreppet och sjeltt är nästan oötvervinnerligt. Ett sådant fartyg tro de sig hatva i Monitoren. De bekymra sig ej om stor snabbet. Deras plan är att komma nära inpå fienden och förstöra honom genom en större metallmassa i skotten. De af amiral Dahlgren uppfunna och af Rodman förbättrade slätborrade kanonerna förete tvifvelsutan den kraftigaste tillämpningen af denna princip. Amerikanarne påstå, att deras gjutjern är betydligt ötverlagset t. ex. det engelska, och säkert är at, fastän hvarje Dahlgrenskanon blifvit noga profvad, innan den skickats från varfvet, hafva dock få sprungit sönder. De nyaste Monitorerna äro bevärade med 15-tums kanoner af detta slag, men dessa skola snart ötvergås at en 20-tums, som enl. sjöofsicerarnes i Washington mening skall vara den lämpligaste och mest förödande kanon i hela verlden. En bättre kanon än den Dahlgrenska kan innu uppsinnas. men en fullständigare krigsmaskin än de fartyg, som äro ämnade att bära den, kan svårligen tänkas. Monitorerna byggdes först med blott ett torn, men nästan alla som nu byggas hafva två torn och föra fyra kanoner i stället för två. Tonawandahl-, som nu ligger vid flottans varf i Washington, är en al de nyaste och i alla afseenden lik NMiantonomoh, som t. n. är på besök i Europa. Tornen äro af 11-tums tjockt jern, och kanonerna inuti kunna lätt genom mekanisk tillhjelp höjas eller sänkas genom en lindrig rörelse med handen. Sjelfva tornet kan dragas ned på några få minuter och en jernplåt skjuvas öfver öppningen, så att det ej finnes mera någon svag punkt för fienden att sigta på. Nere i fartyget tyckes allt vara maskineri, men ler finnes dock plats tör en besättning om nalles 160 man, och fastän en landtkrabba cke finner behag i de hål, der denna besättning instufvas, töredraga dock amerikanska sjömän en Monitor framtör hvarje annat slags jartyg. Detta kan måhända härleda sig deraf, itt de hafva der mindre att göra, ty det finnes ingen rigg att bekymra sig om, och hafvet spolar Monitoras däck, då han är ute på resa, så att besättningen är fri från allt däcksirbete. Dessutom, då en besökande på Monitorn tillbragt en half timme, skall han hafva en vida bättre tanke om kojerna. Det finnes uti dem plats att stå upprätt och de äro säkra emot skott, ty de finnas unler vattenlinien, och sju tums ek samt fem um jern äro mellan dem och vattnet. All ara måste komma från bomber otvanifrån ller torpedeos nedinunder, och i en strid måte monitorns besättning dö en för alla och lla för en, om någon olycka sker. Men det kulle vara en bra god färdighet, som skulle ätta fienden i stånd att slå in en kula i det tarka däcket på en monitor, som endast ligser 3 fot ötver vattnet och skulle på en half .ngelsk mils afstånd förete ett mycket osfcert skottmål. I alseende på torpedon tror!