Göteborgsposten – 22 augusti 1866, sida 1

flammor, såvida du icke kämpar för min kyrka och ) för den orsakens skull fäller förböner för dig. Jag har fatt något som kan lösa och binda — — se blott! Han böjde sig at sidan och lyftade upp en lucka. Genom öppningen sag jag ned i en af röda lyktor upplyst håla; på glödande halster lågo der när ra menniskor och vredo sig, medan afgrundsandar med horn i pannan voro sysselsatta, nagra med att vända de frasande kropparne med jerngafflar, andra med att mottaga ankommande, som störtade ned från fjällöppningarne — — precist som på den italienske miistarens stora mälning, tänkte jag; men utan att särdeles förvånas eller häpna deröfver sade jag: — En sadan syn och utsigten att komma dit ned skall just ej fresta nugon att lemna sina egna gudar för att komma i tjenst hos dina. Pafven lät luckan falla igen och såg på mig med en häpen, nästan vred blick, som dock snart förbyttes till ett småleende då han åter tog till orda: — Som jag r dig, Hjalmar, det beror blott på dig sjelf att befrias från denna s eld samt att vinna ära och guld, om du blott, hvilket ock är en kristen kämpes pligt, vill värna om kyrkans rätt och egendom och alltid