Göteborgsposten – 21 augusti 1866, sida 2

sig med den kejserliga basilikan i Konstantinopel Da templet var rest till den helige Johannes och Guds ära och till menniskornas glädje, drog den store päfven Gregorius den sjette sjelf hit från Rom för att inviga det; till belöning för hennes fromhet skänkte kyrkans vildige fader den sköna drottningen manga kostbara gafvor Men Gregorius den store, som med helig ifv arbetade på att göra kyrkan miiktig framför de verldsliga herradomena och att utvidga St. Petri arfvedel, insag nog att en qvinna ej i längden skulle förmå styra de barska longobardorna. bland hvilka ännu funnos manga hedningar, eller tvinga dem att böja sig för St. Petri stol i Rom; och när han kastade blicken pit den darrande gamle man som bar konunganamnet, föll stundom den tanken honom in, att om Theodolinda blefve enka och genom hans medverkan fing en ung och stark make, som kunde hålla de stolta länsbaronerna i fruktan, skulle lombardiska riket bli en stark mur för den romerska kyrkan och konungen af tacksamhet en trogen länsherre under Pafvedömet. Ilimlen och helgonen bisöllo denna tanka; ty det hände sig på Palmsöndagen är 595, emot solnedgangen, att Theodolinda stod pa slottets balkong, omgifven at sina hoftärnor, för att njuta den Svala aftonluften och utsigten öfver ängar och lundar ända till de stora snöbetäckta bergen.