Göteborgsposten – 21 augusti 1866, sida 2

Den blommande aloön. Rörande den vid Säfstaholm blommande aloön, skrifves fråv Wingåker till Södermanlands läns Tidning: Denna alos, som enligt berättelse skall vara ungesår 40 år gammal och i många år, såsom ofta är fallet med dylika växter, icke egynte så noggrann omvärdnad som andra mera ömtåliga, utan vanligen stått ndanskymd i en aflägsnare del af orangeriet, men nu deremot utgör dess största prydnad, hade 1856 af nuvarande trädgårdsmästaren vid Säfstaholm blifvit omplanterad, hvilket, oaktadt erfarenheten vid behandlingen af dylika fall, deraf att de så sällan förekomma, är ringa, dock hade till följd att växten började märkbart lifvas och bladen, som förut hängt slokande, nu i stället rätade 8 uppåt. Härefter hade växten hvarje sommar varit utställt såsom prydnad å den framför orangeriets södra lagad i förbigaende sagdt så utmärkt vackra trädgårdsdel, hvilken likasom det hela vid och omkring Sälstabolm vittnar om så väl egarens skönhetssinne som hans trädgardsmästares skicklighet. Den omnämnda aloböns blad tilltogv efter omplanteringen så väl i längd som tjocklek och den 30 sistl. April observerades först några ovanliga skarpspetsade blad uppskjuta från växtens midt samt derefter den 3 påföljande Maj början till en stam, som uuder första tiden uppsköt ett par tum i dygnet samt nu bar en höjd al 21 fort och diameter vid roten af 4 tum. Från denna stam, som till delar af dess höjd är utan blad och grenar, utskjuta på den ösversta fjerdedelen 23 stycken armar hvaraf de nedre, som äro längst, hafva ända till 140 blommor hvardera, så att sammanräknade antalet för närvarande utgör 1,683 styckeu blommor och blomknoppar, som bilda en praktfull mot solen som guld glänsande krona. Ålomningen kommer troligen att fortfara till i början af nästa månad. Efter blomstängelns uppskjutande hafva bladen, hvaraf de största aro öfver 3 fot långa och 10 a 12 tum breda vid fästet, åter börjat hänga nedåt samt i tjocklek märkbart aftagit. förmodligen till töljd deraf, att saften blifvit dragen till aen så hastigt uppväxande blomstängeln. Fiån blommorna upphemtas hvarje morgon för vetenskapligt ändamål den ymnigt fallande homugSdaggen, hvar edan icke så obetydlig! samlats. Fråga har förevarit, men flera orsaker hindrat växtens afsändande till Stockholm, der den nu under expositionstiden säkert skulle väckt talrika åskådares beundran. .ö —— — ————