Göteborgsposten – 21 augusti 1866, sida 2

Biskopsstolen i Werteras. Såsom kandidat till Westerås biskopsstol beräknas prosten Ljungi dahl i Hedemora ha mesta utsigterna. Svenska jägareförbundet i Nor ping hade sistl. Thorsdags ehtermiddag sm ljerde mälskjurning för aret, dervid. vid täflingsskjutning a tafla på 400 fots alstand. 2:ne silhfverjetton-utdelades som belöningar till jqagmastaren C. W. Eundborg för skjutna 39 points och Jjägmåstaren B. A. Hamnström för 38 points samt bronsmedalj till kontoristen E. Pettersson för 32 pvinis. Vid stjernskjutningen träffades med a 3 skotten al Jägmästaren Hamuström, hrr C von Nackrey och E. Hesse. kKammarkollegium. Då uet läge kammarkollegium att, jemlikt den för bemäldaembetsverk gallande instruktion, hålla hand deröfver, att, enligt gifna föreskrifter, syner och besigtningar å de kronoogendomar, som genom kollegii lö:sorg utarrenderales, blefve förrättade och insteumenten deröfver insänlux till kollegium för vidtagande al de åtgärder, som kunde erfordras; men beröra i instruktionen åberosade föreskrifter icke i gällande författningar återlunnes så fullständiga och bestämda som instrnktionen autydde, har, på hemställan al kammarkollegium. K M:t d. 13 sistl Juli utfärdat särskilda stadganden angående dylika syners och besigtningars :61rå tand: m m. samt derjemte anbef.llt kollegium att utfärda allmän kungörelse i ämnet. Beriktigande. I anledning at den i vIIelsingfors Tidningar meddelade (af oss för ett par dagar sedan atergifna) korrespondensen med rubrik: -Finska föredrag i Marstrand-, har nämnde tidning sart sig tillsändt nedanstående beriktigande, dateradt Wiborg d 11 Augusti samt under ecknadt W. L.: Med föranledande af den i nir 181 af H:fors Tidningar intagna korrespondensen från Marstrand anhåller jag att få erinra, att uppgifterna deri äro riktiga, så när som på den sista meningen, hvilken utvisar, att korrespondenten ej tydligt hört slutorden i prof. Fryxells tal. Prof. Fyxell yurade intet om den vidpunkt, när de finska språksträfvandena skulle vara förverkligade, ej heller vidare om edet mål finnarne förelagt sigt än att, då finska folket efter landets skilsimessa från Sverige sträfvat till att blifva sin egen målsman, det äfven ville. såsom naturligt var, -hasva sitt eget mållöre, sitt eget tungomål, och i slutet al sitt tal yttrade han: Ja, moder Svea, du förlorar i Finland ett område, der ditt språk herrskat, och din stolthet måste bära detta osser, men, tillade han vidare, oaktadt i en framtid olika språk skola talas i Sverige och Finland, äro derföre ej föreningsbanden mellan dessa afslitna, och botecknade särskildt Runebergs dikter såsom ett sådant för alla tider bestående band. Hvilket missförstånd af prof. Fryxells ord den aumårkta slutmenirgen föranledt, utvisar IH. T:s reflexion omedelbart efter korresponsen. Med det ofvansagda torde denna refl xion vara vederlagd. — Men då korrespondensen måhända äfven intages i andra tidningar å svenska eller finska språket och jomval genom dem kan väcka orättvis bitterhet mot en förfavtare, till hvilken äfven vi finnar stå i stor tacksamhetsskuld, så hoppas jag att de tidningar, hvilka reproducera korrespondensen, ej skola neka detta beriktiganda ett rum i sina spalter.