Göteborgsposten – 21 augusti 1866, sida 2

Han lade den gamle mannen varsamt i armarne på en at de fr emskyndande hofmännen och helsade med ett förnöjdt smålcende och en brinnande blick upp mot balkongen, öfver hvars staket den sköna drottningen lutade sig fram; hon syntes så fördjupad i beskådandet af den unge kämpen att hon underlät att tacka honom och glömde allt omkring sig. Hon blef röd i ansigtet som den ros hon höll i handen och nu ät falla ned framför ynglingens fötter. FörSkräckelsen hade brutit den gamle kungens lifacraft; han dog fa dagar derefter, och patven skickade bud at alla hall i staden för att söka den främmande kämpen, ty hvad man berättade lonom om dennes utseende lät honom förmoda att det var en Jorsalafarare, stadd på genomresa, ar förnäm börd och af den nordi tämpaätten. Här gjorde Padre Bonifazio ett uppehåll eller — jag förnam måhända ej mera hans ord. Kn underlig matthet hade lagt sig öfver mina känslor; jag försjönk i ett dasigt. fastän ingaunda obehagligt tillstånd, och mina ögonlock Hlervo tunga, under det jag ansträngde mig för att hålla ögonen öppna och sammanhålla tankarne och sinnesnärvaron. Men straxt derefte vörjade blodet att rusa lifligare, det ljusnade för min blick, och det förekom mig som om tankarne började glöda.