Göteborgsposten – 17 augusti 1866, sida 1

Allt detta hade gått för sig på mindre än en timma, och efter att sälunda ha uppställt sina batterier invintade direktören sina fiender i en så god ställning att den borde vara olycksbringande för dem. Herr de Marchambaud var i sjelfva verket ännu okunnig om att Grelt var helt och hället invigd i hans spelsätt; han trodde ännu alltid alt den senare förvillat sig i kompensationssystemet. Emellertid hade han en fiende och hyste fruktan för någon oväntad vändning ar turen. Han tänkte derföre att han borde slå ett sista slag innan minan som anlades för att tillintetgöra honom tändes. Han återsågs samma afton i Palais-Royals salonger och han hade ej uraktlatit att medtaga riklig ammunition för att underhålla kriget och operera i stort. Han helsades som cn herrrskare och spelarne som cj förlorat minnet af hans framgångar grupperade sig omkring honom och imiterade alla hans manövrer. Slumpen gynnade honom ännu i början, han gjorde en stor vinst som af hopen helsades med bifall. Spelarne följde nästan allesammans deras chefs inspirationer. Men detta räckte ej länge; efter några oscillationer dök kompensationssystemet upp igen,