Göteborgsposten – 17 augusti 1866, sida 1

Stämningen i Italien. En utländsk tidnings-korrespondent skrif ver följande: — Ehuru 1866 års tälttäg icke kan anses för vanhederligt för italienska vap nen, hvarken till lands eller sjös, så synes dock just det ofullständiga i den framgång man vunnit troligen komma att medföra lyck: liga resultater för landet genom att nedbryt: den olyckliga optimism, för hvilken detta folh är benäget. I främmande land väcka kanhän da händelserna under kriget mellan Italier och Österrike föga förvåning, alldenstund mar icko väntade sig att en jemföresevis ung ar må under oerfarna generaler skulle finna de lätt att fördrifva de kejserliga trupperna. Hvad beträffade flottan, var den en alldeles ny ska pelse, och ingen hade bildat sig ett bestämdt omdöme om densamma. Men om hvarken Custozza eller Lissa mycket förvånade utländningar, så framkallade de stor bedrötvelse bland italienarne, hvilka väntat sig något myc: ket bättre. Deras soldater och sjömän hade blifvit berömda och höjda till skyarne: antecipationsvis hade man kallat dom hjeltar, man hade berättat om österrikarnes missnöje och motvilja att slåss med Italien; den österriki ska flottan hade blifvit förlöjligad som en liten eskader, till största delen bemannad med italienare, hvilka vid första sjöslag snarare skulle gå öfver till sina landsmän än skjuta på dem, Giulays och öfriga österrikiska generalers misstag och bevisade oduglighet år 1859 anfördes som bevis för hvad man kunde vänta at de besalhafvare, som voro ställda emot en Lamarmora och en Cialdini, och så stego törhoppningarne inom landet, hvilket dessutom litade på sin saks rättmätighet, till en böjd, hvilken gjorde missräkningarne dubbelt grym: ma. Ingen armå blef någonsin krigsduglig genom tör tidigt beröm; sträng kritik och undersökningar äro vida helsosammare medel, ehuru de, såsom mindre angenäma, härstades öga användts. Detsamma kan sägas om ad ministrationerna af åtskilliga departementer, hvilka förstnämnda nu visat sig mycket bristtälliga. Händelsen är, att sedan Italien blet konsolideradt har pressen varit mera sysselsatt med att strida för kotterier än att fullfölja sin egen mission. Också läses i en kor respondens till Journal de Geneöve från Florens följande träffande ord: Den allmänna optimism, den mani inom allmänna opinionen, hvilken dömt oss att vara Italiens hofmän, i stället för dess upplysta och uppriktiga vänner, den kringspridda vanan, att finna allt godt som här verkas, och