Göteborgsposten – 15 augusti 1866, sida 2

Grele begärde alltid något; han hade, sade han, gjort tillräckligt manga tjenster för att erhalla nägra smulor af det stora öfverstöd han. bidragit att skmia sin patron. Han lät tillochmed till hälften förstå att han kände dennes hemlighet fullkomligt. Herr de Marchambaud uthärdade dessa visiter. med en otalighet som han ej försökte dölja; han ville ej inlata sig i någon förklaring. — Det är ej nagon hemlighet, sade han en dag; jag spelar sa att hvem som helst kan se derpå; ni kan göra som jag. — Och det är just för att göra som ni, min herre, som jag ytterligare behöfver trehundra francs. Det är ej med tjugo franes som jag är i stand att afbida turen. Jag är ej nägon tiggare, jag är en associerad, eller om ni vill, jag är er medbrottsling. — Min herre, sade herr de Marchamband, i det han med värdig hållning reste sig upp, lemna mig och gå att göra er anmälan; min redlighet är känd, och era förolämpningar lik som era hotelser kunna ej nå mig. Grele lät äfven denna gång sin patron im ponera på sig, han bad om förlåtelse och den iidelmodige spelaren gaf honom sina trehundra francs. (Forts.)