Göteborgsposten – 15 augusti 1866, sida 2

nyss omnämnda flicka att skynda efter honom och återfordra rsagen, hvilket också skeide. Eriksson lemnade flickan ringen tillbaka med orden se der har du denl!4 men på samma gång ryckte han från flickans eget finger en guldring, som hon bar Pigan och flickans moder ha sedermera gjort flera försök att förmå Eriksson i godo aterlemna ringen. Han förklarade då alltid att han icke hade den. Då det befanns att E. ej på något sätt kunde förmås att gif ringen tillbaka, anmäldes förhållandet Vid polisförhöret påstod Eriksson att han tappat ringen och att det ej varit hans mening att behålla den. Målet re mitterades till rådhusrätten. En karl med ett ansigte. som just ej talade till hans fördel, stod igår i poliskammaren tilltalad lör att från drängen Anders Persson, boende i huset no 4 vid Kyrkogatan, ha stulit ett nysilfverur och från drängen Jakob Jonsson boende på samma ställe en penningsumma om 60 rdr. Drängen Anders Person hade varit uppe på rummet kl. half 10, och då befann sig allt i o dning, men när Jakob Jonsson kom upp för att hemta penningarne. hvilka egentlisen tillhörde hans broder, befunnos såväl dessa som uret vara borta. Dörren var för öfrigt då icke såsom vanligt låst utan endast tilläragen. Det uppgafs sedermer: af folk som bodde i gården att de sett manspersonen Anders Petter Pottersson, hvilken förr tjenat som dräng dersiäd.s, gå uppför trappan till de båda drängarnes rum kort innan stölden skett. Följaktligen blef det, då söldeu anmäldes i polisen, dennas första göromål av söka upp Anders Petter. Detta var icke så synnerligt svårt, och det befanns då att denne trots sin om förfall vittnande yttte menniska hade en hemlig skatt, hvars enda fel var att den bra mycket liknade den som blifvit Jakob Jonsson fränstulen. Den bestod nemligen af 64 rdr (tillökningen torde ha uppkommit genom försäljning af det stulna uret) af hvilka 21 st. sedlar voro en-riksdalrar. För öfrigt fanns bland silfvermyntet (af hvilket Anders Petter innehade 21 rdr, da deremot i den stulna summan blott funnits 17 rdr i silfver), åtskilliga danska mynt, hvilka Jakub Jonsson trodde sig med säkerhet kunna igenkänna som sina. Vid polisförhöret förnekade Arders Petter helt och hållet all kunskap om stölden. De penningar han innehade sado han sig ha förtjenat sedan April månad geuom sitt arbete på ångbåtar, och uppgaf han namnen på ett par af dessa ångbåtar, som skulle lemnat honom plumpa förtjenster. Ponningarne hade han varit så rädd om, att han icke nänts köpa sig en endaste klädträd. Det upplystes, att han oaktadt denna sin förmögenhet dagen före stöldens begående varit bos sin hastru, med hvilken han icke bor tillsammans, och begärt att få låna — 10 skilling. Det hade för öfrigt sedan lång tid tillbaka varit mycket klent med hans affärer. Målet uppsköts och Anders Petter Pettersson åtorförpassades till celllängelset. Det har förut blifvit omnämndr, att den andre af de båda bröderna Ekholm, som gemensamt för någon tid sedan begingo stölden hos hr A Wetterström, äfven blifvit häktad. Han undergick igar förhör inför poliskammaren, och berättade nu. att han och brodren vandrat förbi huset n:o 5 på Stora Nygatan, hvarifrån de då sågo en drucken karl komma ut. De förmodade, att derinne fanns ett värdshus och gingo in. Dörren till hr Wetterströms rum befanns vara öppen och de begingo nu stölden. Denna historia är alldeles påtagligen uppdiktad, så mycket mera som den strider emot Carl Fredrik Ekholms berättelse. Enligt denna skulle Johan Magnus redan förut föreslagit att de skulle gå och stjäla, hvarförutom han skulle upptagit dörren med en knif. Bland de stulna effekterna hade älven varit en antik silfversnusdosa. Ingendera af de tilltalade med: gaf sig likväl ba tillgripit densamma. Enligt upplysningar, som åklagaren vid Car Magnus Ekholms gripande inhem at i Lindome, skulle en bonde der i närheten ha blifvit rånad på en brån. vinskagge, hvilken äfven återfanns på lostet der E vid häktandet befanaa gig. En annan bonde skulle h: blifvit af Ekholmska bandet bestulen på diverse ef fekter, men de nekade till all vetskap härom. Målet remitterades till radhusrätten. De både bröderna återförpassades till celllängelsetv. Hustru Ek. holm deremot, som synes vara alldeles oskyldig til stölden, frigafs. CMM TIRANA ö) — Från Hufvudstaden,