Göteborgsposten – 15 augusti 1866, sida 2

FKdbböegäahgsOC TOIISSAKLLr. Poliskammaren. Förliden Thorsdag på morgonen möttes hustru Rosenback. boende i huset N:o 13 Vestra Haga, då hon skulie besöka en garderob i hvilken hon och hennes man Emanuel Rosenbäck ha sina kläder förvarade, af den mindre behagliga öfverraskningen att finna det merlan, som fasthöll hänglåset för garderobsdörren var frånbruten och en hel del klädespersedlar, linne m. m. blivit bortstulet. Tillgreppet anmäldes spanande poliskonstapeln Andersson, men man ades ej att genast få reda på tjufven. På eftermiddagen kom likväl en person till Rosenbäck och yttrade att en stensättare vid namn Swömming måhända vore den som begått stölden enär han med ens blifvit snyggt klädd, någo: som icke eljest hörde till hans vanor. Polisen hade snart uppfiskat Strömming, hvilken då besauns inneha en assistanssedel, som antydde att han redan samma dag besökt pantlåneinrättningen. Vid undersökning på denna inrättning fann man utt den pantsedel Strömming innehade gällde en rock och att denna rock just var Rosenbäcks. Strömming, hvilken ofta befunnit sig i polisens våld, sann genast det gagulösa i att neka och anvisade tillochmed helt beskedligt stället, hvarest han gömt resten af det stulna. Han hade nemligen stoppat allt detta i en säck och undangömt densamma i ett uthus i N:o 75 Majornas öte rote. Vid förhöret i poliskammaren vidhöll Strömming sig erkännande samt uppgaf, att han medelst en jernbit uppbrutit låset till garderoben. Detta hade skett kort före dagningen sistlidne Thorsdags morgon. Då Swömmings signalement jemfördes med de anteckningar som förut ölver honom finnas i polisen, blef det fråga om färgen af hans ögon, hvilken ej rätt kunde af polismästaren urskönjas på det afstånd, hvarpå den tilltalade stod. Strömming som tycktes ätta värde på bruna ögon påstod att hans hade denna färg, och framdrog som slutargument: — Jo, jag har nog bruna ögon, för det sa alltid min mamma. Hans ögon blefvo dock karakteriserade såsom gråa, något eom han tycktes känna sig missbeläten med. Det stod vidare i hans biografi, att han skulle vara född år 1827. . . . — Ja, det är presten som gjort mig tre är yngre än jag är, påstod Strömming Jag vet inte hvarför han gjort det; men född år 1824 är jag det är säkert. — Prestens uppgift får man dock rätta sig efter. — Presten har orätt, men mig qvittar det lika för resten, förklarade Strömming. Målet förvisades till rådhusrätten. Strömming återförpassades till cellfängelset. Ett temligen ovanligt mål förevar i går i po. liskammaren. Det gällde nemligen stöld från min derärig För omkring 14 dagar sedan befann sig poliskonstapeln n:o 22 Olssons elsvaå riga dotter lekande på en gärd vid Torggatan. På en trappa å gärden satt en piga. som hade vård om ett annat barn. Bagarelärlingen Johan Eriksson, som likaledes befann sig på samma gård samspråkade med pigan och tog som man trodde på skämt, från henne en kuldrina som hon bar och aflägsnade sig derefter. Pigan bar