Göteborgsposten – 10 augusti 1866, sida 1

slanörer, de som sökte göromål eller äfventyr, de nyfikna och allt slags löst folk. Pa en al dessa sitt en person med hög växt, ännu ung, med starkt utbildade drag och svart skiigg. Huru kom det sig att han ej hade något bättre att göra? Han syntes vara tillräckligt intelligent för att kunna använda sitt vetande till någonting och tillräckligt stark för att uthärda alla slags arbeten. Han befann sig likväl der som en drömmande och sysslolös lätting. Kom han för att it aporna hemtet exempel på deras skicklighet och elakhet? Man skulle kunnat tro det, att döma af det nöje han erfor vid att beundra deras list, deras illparighet och de strider. Da han tillräckligt studerat dem, började han med spetsen af sin käpp rita figurer i sanden. En man med mer än tarfligt utseende, en stackars usling, hvars elände illa doldes at den tränga, ända till hakan hopknäppta rocken, hade satt sig vid hans sida, observerade honom och följde med nyfikenhet rörelserna af hans käpp. Den store herrn med svart skägg ritade i detta ögonblick en cirkel, som han oupphörligt korrigerade och fullkomnade. Då cirkeln syntes honom vara fullkomligt rund, delade han den i fyra lika delar, i det han genom centrum drog tvenne linier, som korsade hvarandra i rät vinkel.