Göteborgsposten – 3 augusti 1866, sida 2

illfälle till hämnd erbjuder sig nu, har man rott. Sachsen har sändt sin armå i österriiska härens leder; dess soldater ha stridt not de preussiska, det måste derför nu undercasta sig segrarens bud. Men Österrike är i andra sidan af hedern tvunget att så mycket som möjligt skydda den trogne bundsförvandten, och Frankrike kan naturligen ej likgiltigt se, att man söker sluka denna alltid pålitliga utpost, om det en gång gäller för vestern, att låta sina söner träda fram mot österns och dess bundsförvandts horder, för att än en gång vindicera den förtrampade polska nationen åt rätten att vara ett folk och åt friheten. Ä Sålunda se vi här Österrike och Frankfurt stå gentemot det pockande Preussen, som återigen helt säkert har i Ryssland uti detta afseende en förstulen vän, som visserligen höljer sig i neutralitet, men, för att neutralisera Frankrikes ansträngningar, upprepar, att det vill och skall utgå derur, så tort någon annan nu neutral europeisk makt intervenerar. Man kan bäst spåra de olika strömmarne i de resp. ländernas ossiciösa tidningar, hvilkas språk vål kan med sog anses för ett ganska troget uttryck af de olika hofvens meningar. Så sager Bismarcks organ -Nordd. allg. Zeit. i ett af sina senaste nummer: Så mycket är säkert att Österrike utträder ur Förbundet och att ett nordtyskt Förbund upprättas, hvartill äfven Sachsen skall höra. Det franska bladet Constitutionel, som redogör för fredsvilkoren, säger deremot: Såaelisens territoriala integritet är fastställd ... Efter hvad vi från säker källa erfarit, har hr Benedetti (fransk minister i Berlin) fått betallning att med eftertryck fordra, det konungariket Sachsen upprätthålles i sitt tidigare omtåug. I Preussen hade man först trott, att i alla händelser den nordvestra delen af Sachsen med Leipzig skulle inkorporeras; men härom kan det, ati döma af de franska tidningarne, ej längra vara fråga. Nu lägger man i Berlin vigten på det beroendeförhållande, hvari Sachsen skall träda till Preussen, och hvilket på håret liknar de tebruarivilkor som Preussen uppställde för Slesvig-Holstein: post, telegraf, arme och krigshamnar öfvertagas af Preussen. Att detta ej kan vara den integritet, som Frankrike fordrar för Sachsen, är helt naturligt. Det skall derför bli af ett visst intresse att se, hvilkendera sidan som här kommer att vinna; ty deraf skall man lätt kunna döma till den verkliga kraften och maktställningen hos de fredsförhandlande och fredsbemedlande makterna. Näst Sachsen sysselsätter man sig lifligt med Frankfurts öde. Denna fria och kapitalstarka stad tyckes skola bli införlifvad med Preussen, åtminstone har konungen af Preussen svarat den till hans högqvarter anlände tfrankfurtske senatorn Miller, att Frankturt skulle slippa att utreda den otta nämnda krigskontributionen, om Frankfurt blefve preussisk stad. För frankfurterboarne är penningen naturligtvis kärast af allt, så att de antagligen gerna skola sälja sin fristadstitel för de 25 millionerna. Härmed går allt intresse för dem förloradt, och kan Preussen lyckönskas till denna ganska fitfigt gjorda eröfring. Men osäkert torde deremot bli, om Frankfurt hädanetter skall längre bibehålla sin ansedda aflärsställning. Man bör neml. icke förgäta, att en stor del at Frankfurts rikedom ar al mycket kosmopolitisk natur. Rothschild har sålt all sin egendom i Frankfurt, så att han ej kan vidare betungas. Skulle man pina frankturterbankirerna för mycket, skulle de utvandra och ötverallt, tillochmed i Berlin, emottagas med öppna armar, ty kapitalerna äro alltid kärkomna gäster. Ätven Hannover tyckes skola komma att svårt umgälda och att förlora sin frihet. Den blinde konung Georg skall neml. hafva vändt sig till England om hjelp, men erhållit ett bestämdt vägrande svar. En engelsk minister skall tillochmed hafva anmärkt, att det för nrEngland är en lycka, att det utan sitt tillgön-rande befriats från de bekymmer och bry der. rier, som den kannoveranska politiken beredt la det. Och de preussiska tidningarne sramkasn sta antydanden om, att autentiska berättelser c-Jom Hannovers dubbla politik före kriget snart zeöGkola komma i dagen, naturligtvis för att gitJs va stöd åt Preussens appetit. Som bekant har konung Georgs lygeladjutant, oaktad gjord begäran, ej erhällit företräde hos ko nung Wilhelm, som således kommer att vis: sig som en mäkta omilder herre. Med Kurhessen kommer ätven Preussen såvidt man kan se, att sörfara skoningslöst,