Göteborgsposten – 3 augusti 1866, sida 2

— — — ehuru det blott ir oäkta stenar, och om du vill titta in i mitt rum skall du finna ett par små skor till att sätta dem på. Jag hoppas att de passa, och jag hade svårt nog för att få dem små nog för dig. Det var de sötaste små atlasskor med silkeshälar, helt öfver broderade med glasperlor, men små som de voro, voro de likväl något för vida. Detta aktade sig dock Ella för att säga då hon profvade dem. Vi veta alla hvad som nu kommer, churu illa Ella icke hade någon id6 derom. Balen var i Guildhall och en af de präktigaste och muntraste som någonsin blifvit gifna i London. )et var till ära för den vackra unga prinsessa, som just landat på de engelska kusterna. Prinsar, gesandter, adliga, stjernor, ordnar och band voro närvarande. Alla de skönaste damer, de yräktigaste juveler och blommor skulle gifva den oförlikneliga bruden sin hyllning. Knappt hade familjen Ashforl begifvit sig bort förrän lady Jane, som varit mycket hemighetsfull hela dagen och icke talt om för nägon att hon varit i City för att skaffa sig tva stora förgyllda biljetter, som nn lågo uppe i lennes sängkammare, kom vänligt leende in i salen. Lilla Ella stod ute på balkongen med sitt bleka ansigte och alt sitt hår ner öfver skuldrorna. (Forts.)