Göteborgsposten – 3 augusti 1866, sida 2

— Det skulle alldeles icke förvåna mig om han friade i afton, men jag vet ej om jag vill ha honom. Jag är alltid så rädd för att i illa gift! tillade Lisette och såg ned på sitt släp. Jlla ville så innerligt gerna sända ett bud med en helsning till Läset tes tillbedjare. Ack, vad hon afundades henne. Hvad skulle hon icke ha gitvit för att få vara med! — Hvad! håller du icke på att kläda dig jarn! sade lady Jane, som kom in i rummet. Skola de äter taga m:me de Bricabrac med? Jag hade medtagit ett par skospännen till dig för den händelse du skulle på balen; de behöfva sott att putsas litet. Ack, tack! hvad ni är god emot mig! sade Ella sorgsen. Jag — jag skall icke med. Och den unga flickan brast vid dessa ord zråt. Det var rysligt att icke få komma med; I det stackars barnet hade föregående dag tagit ett djupt drag ur glädjens bägare och hon törstade nu efter mera och längtade med en passion som blott mycket unga menniskor känna — hon såg ganska blek och uttärd ut i sina tårar. — Gnid du blott dina skospännen litet aet skall lugna dig, sade den gamla damen vin ligt; de äro värda en hel del med penningar