Göteborgsposten – 3 augusti 1866, sida 1

Smedjegatan. Göteborg. — 22—— —— KARA Blef man slutligen nödsakad att blotta händerna, tadkom kölden på dem en känsla, som om de stuckits med tusentals nålar och singrarne antogo en krökt form. Fötterna voro i ordets egentliga mening känslolösa. änskönt vi grepo till den enda möjliga utvägen, uemligen att hålla oss i ouppbörlig rörelse, Under samma trefliga natt voro vi nära att forsrysa våra näsor, hvilken glada omständighet nog kommit surt efter, för den händelse vi icke, så fort vi kommit under fund med den öfverhängande faran, badat dessa framstående ansigtsledamöter i snö, då de efter en kort stunds förlopp åter auivgo sina normala färger. I sanning! Det var ou kall natt, hvilken jag gerna skulle ha unnat dessa sensibla naturer, hvilka känna sig obehagligt berörda af kölden tillochmed i rum, der värme-temperaturen är öfver 18 gr. Reawmur. Längre fram erforo vi att termometern vid kusten då visat 27 gr. köld. Stelfrusna och halft utsvultna uppnadde vi ändtligen om aftonen pa den 5:te dagen det första fjällfinn-tältet, och det skall säkerligen icke synas underligt, om jag säger, utt vi under förbanden varande omständigheter då kände oss vill mods, som om vi hade hamnat i det mest komlortabla hem. För dem, som icke varit i tillfälle utt skåda ett dylikt tält, skall måhända en beskrifning deraf förefalla intressant, särdeles som man ueres.er kan göra sig ert begrepp om de lokaliteter som väntade ossMan tänke sig 30 st. 14 tum tjocka stänger uppresta i en sluttande upprätt ställning, sålunda att de öjversta spetsarne bilda en öppning af en aln i diameter; omkring dessa är lindadt ett tjockt yllet öfverdrag, som bildar tältets tak och väggar. Dörren är af samma ämne och är ofvanifrån fästad med ett band, så att den falier igen som en lucka. När man tittar in i denna utifrån föga inbjudande bostad, är det första som möter ögat ett ofantligt bål, upplördt i midten af tältet och stiger man derefter in, får man en påminnelse om att ögonblickligen böja kuå, sävidt man icke vill qväfvas af röken, som hvirflar upp och ned genom den ofvannamnda öppningen. Möblemanget är mycket tarfligt, inredningen ytterst simpel och alltsammans derföre snart beskrifvet. Golfvet, som består af risqvistar, är betäckt med renhudar, hvilka tjena som bolstrar; några packsäckar tjena förträffligt som hufvuddynor; en fäll eller matta till täcke fullständigar inventariet. Innerånare kring brasan äro delade i 2:na grupper, af hvilka den ena är husfadrens, den andra husmodrens residens. Vid inträdet blir man gåstfritt emottagen, anmodas vänligt att lemna dörren, hvarest man för öfrigt spärrar ingången och anvisas plats, vanligen på qvinnosidan, hvilken ju öfverallt i verlden anses som den förnämligaste. Sedan man utvexlat de öfliga helsningsorden och erhållit de nöjaktigaste upplysningar om allas välbefinnande på de resp. platserna, kommer kaffekitteln i aktivitet. Finnarne äro i allmänhet mycket vetgiriga, för att icke säga nyfikna; ej under derföre att den, som anländt från den civiliserade verlden, bombardoras med allehanda frågor, dem man söker att besvara så tillsredsstallande som möjligt, under det att husfadern är ysselsatt med at: stycka ett väldigt renlär till vederqvickelse för de ankomna, uthungrade gästerna. Aldrig smakade väl någon rätt så delikat, som vid ett sådant tillfälle eti stycke genomkokt renkött med sin behöriga buljong, hvilken sistnämnda hos fjällfinnarne serveras långt kraftigare än på våra allmänna restaurationer. genting kunde för visso grundligare värma och stärk våra utfrusna lemmar än denna solida herrskapsmat, hvarmed vi i så rikligt mått blefvo undfägnude. Buljongen pressade fram svetiperlor i pannan, bålet stekte våra ansigten under det ast våra ryggar fingo känna af den olidliga kölden utanför — allisammans bildande en skäligen osund uppebållsort för den dervid ovane. Slutligen kommer aftonen och med den tanken på hvila — men hvar är sängkammaren, hvar sängen och hvar sängkläderna? Var icke blyg min vän! Gör det så komfortabelt för dig som möjlig, sätt på dig din varma mössa, gör dig ej omaket att ta al dig pelsen, jag tror nästan att du skall känna dig bättr af att behalla hela din fjällkostym på dig, stick in dina ben i en fotpåse, drag vantarne på dina händer och så len öfver ditt hufvud, du kommer i alla fall att sofva som du börjat, ty du är ovan vid lifvet j höga Norden Du fryser åtskilligt och får ej ev bluud i dina ögon, ty du saknar helt säkert din varma säng derhemma. Men, likasom vanan kommer oss att motstå många vedermödor bär i lifvet, så blir man också mer och mer förtrogen med detta sätt att hvila som ju i alla fall icke kan va:a annorlunda, och man kan till slut somna mellan hvar gång man har varit uppe och bultat benen varma, ty besagde extremiteter förskaska en största olägenheten. Har man vidare fått det så långt att den artiga hundsvärmen — vid pass 13 stycken —, som finnes i tältet, föredra 1 lägra sig på den resandes ben i stället för på hans hufvud, så innehar man ju en, efter omständigheterna. ganska förmånlig position. Från livet i tältet osverga vi till omgifningarnt och lifvet utanför. Tältet har oftast en rätt vacker even ee Je DE ——————V