Göteborgsposten – 3 augusti 1866, sida 1

sessa. Huru skall jag åter få träfla er? Vill ni ej säga mig ert namn? men — — Hvad är klockan månne, och hvar kan din mor vara, Ella? frågade lady Jane; det är mycket underligt att vi ej ha mött henne. Jag kan ej begripa hvar de kunna ha dolt sig, sade Julia mycket vresigt uppe på gulleriet. — Jag är så trött att jag knappt kan stå på benen, sade miss Lisette. — Oh, lat oss sätta oss ned, stönade m:me de Bricabrac. Jag kan ej ga längre; hvad gör också det om vi ej finna era vänner. — Om vi taga plats vid dörren, sade Lisette, kunna vi vara säkra på att få reda på dem när de ga. — Kanhända jag kan fa lof att komma: pa balen, sade prinsessan tvitlande. Jag — jag vet, det icke. Lady Jane låtsade som om hon ej hörde det. Rösterna uppe på galleriet aflägsnade sig. Då lady Jane ätit sin glace, drog hon fram sitt ur och uppgaf ett rop at förskräckelse. — Gud! tiden är förbi, sade hon. Raton skall skrämma mig till döds, när han kör mig hem. Kom, barn — kom, kom, kom! Skynda dig — tacka dessa herrar för sällskapet! ag