Göteborgsposten – 31 juli 1866, sida 1

Min Gud! sade mrs Ashford, är det icke synd, att utsätta tjenstfolket för sådane frestelser. Den lilla tanklösa varelsen — är det icke bittre att jag gömmer det tör henne, Henry? De äro så vackra! Och med sina länga hvita fingrar stophade mrs Ashford mycket sakta skatten pu sig. — Ella har utskilliga värdefulla saker. Hon gömmer dem vil inlasta i ett penningskrin, tror jag. Ja, der star det i vran. — Det är bättre att det gömmes i mitt skap, sade mrs Ashford. Åh, så tungt! Kom hit starke man och hjelp mig. Och mr Ashford tog lydigt skrinet. Och det är väl likaså godt att jag märker resten af linnet, sade mrs Ashtord i det hon St g sig om i rummet och samlade alltsammans i sitt förkläde. Böckerna tillhöra naturligtvis nu min syssla och jag tror att Ella skall bli glad att befrias från det besväret. Vet du, hvad, det gläder mig lika mycket för hennes skull som för min egen att du gifte dig med mig. Jag tror hon haft litet för mycket att sköta, hon är litet för mycket bestämd, för mycket prononcce för sin alder. Man kan c) önska att se henne fullvuxen i förtid. Lat dem förbli unga och sorglösa så länge de kunna, Henry. Då nu Ella kom tillbaka för att märka