Göteborgsposten – 31 juli 1866, sida 1

La ER rt RT ME — —— — — liga tonerna 4sf en vacker marsch mot land. Ju mer ångaren närmade sig, desto tydligare hördes musiken, och i summa mån stego ock glädjeyttringarne på hamnarmen. De unga tärnornas steg blefvo så elastiska och fjäderlätta som funne de sig redan i valsens hvirflar, deras leenden allt mer förföriska, astrildsgroparne på de rosiga kinderna allt djupare, en liten behandskad hand markerade takten med en verve och finess som hade den gått i skola hos sjelfvaste Foroni i verlden, medan ett par halfvuxna flickungar, i detsamma båten lade till, togo hvarandra om litver och gjorde en lustig svängom. För allt detta ycktes dock kaptenen vara stockblind. Bredbent och tvärsäker som vanligt stod han på sin kommandobrygga och tänkte pa springet, på sitt backoch sitt stopp och dylika intressanta saker, utan att bevärdiga oss med en blick. Icke så en corps, utan endast så småningom ha ock de andra efterlängtade ankommit; och mer än väl var detta, ty utan militärer ingen dans och utan: dans inga nöjen. Den utgör deras A och O — begynnelsen och ändan. Rätt betänkt, är väl detta ej heller så underligt, ty trefjerdedelar af våra dagars partier tillkomma ju, vill man påstå, som följder af detta sällskapsnöje. Ja, en grundlig tysk har velat gå än Jängre. Nuch den zuverlässigsten Aufgaben, naturligtvis, tror han sig ha kommit till det resultat, att af de äktenskap, som byggas här i jämmerdalen, ha de nio tiondelarne dansen att tacka för sin tillvaro. Lat nu tyskens uppgifter vara lika tillförlitliga som Österrikarnes krigsbulletiner, och således tala en smula afprutning, så torde det dock böra lemnas obestridt, att en ganska hög siffra qvarstår till stöd för hans sats. Vare det dock långt ifrån mig att vilja påstå, att de unga sköna alltid dansa med detta i kikarn, och att de ej skulle dansa endast och allenast för dansens skull. Tisdags och Fredagsaftnar har man sina danssoareer, men hvad mer är Ådet är af ondo. Visst kan man stjäla sig till en liten trall dessutom, men det skall hvarken mammorna eller intendenten veta; tala derföre inte omet. Mycket fint folk finnes här, och allt sker derföre med en visst Anstand und Wirde, hvarpå sällskapsnöjen ju aldrig förlora. Hvad nöjena för öfrigt beträffa, ha de hittills hvarken varit många eller storartade. Under första terminen bjöd hr Beckman från Stockholm på Maling Korgar och ÅKamrer Tuting bland annat smått och godt, och hr Stolpe på en orgelkonsert. Kring en vacker majstång, smyckad med blommor, löf och de skandinaviska färgerna gjorde både gamla och unga, synnerligen barnen, första bekantskapen. En liten picknick, som de qvarvarande gäfvo för de afresande har hitills varit den enda tillsiällningen med litet mera anspråk. Man dansade först i salongen, och, som tout se fait en dinant dans le siecle ou nous sommes, så intogs sedan ett godt mål hos Börje Pehrsons. Att denne hade heder af maten och Fredrik Ingelman af vinerna, behölver jag ej säga er. Under innevarande wormin har br Stolpe åter haft en orgelkonsert, och i går åtta dagar sedan afbrändes på redden ett fyrverkeri, om hvilket ej är att säga annat, än att det slutade då det borde börjat, ty vid full dager tager sig ett sådant ej riktigt bra ut. De i hamnen loverande båtarne och den högtidsklädda menniskomassan, som tagit hamnarmarne och badhusets verandor i besittning, gåfvo dock åt det hela en rätt liflig anblick, och jag gaf rätt gerna min 25öring, äfven om jag ej fått njuta af musiken, hvilken, placerad i en båt, då och då gunstigast lät höra al sig. I förgår gal Linköpingsqvartetten en konsert för någorlunda godt hus och ej utan bifall. Rösterna voro rätt vackra, men en studentqvartett var det ej. Några andra, mera allmänna, tillställningar ha, som sagdt, ej ännu kommit till stånd, men torde nog ej länge låta vänta på sig. Sådana behöfvas dock cj, för att man icke skall kunna framlefva sin dag särdeles behagligt. Antingen sluter man sig tillsamman i små kotterier — och kanske bar man allra roligast här — eller samlas man i brunnsparken cller nere vid hamnen, på hvilka ställen musik alternerande uppföres ett par tre ganger om dagen. Här försvinner tiden snabbt under glam och prat och vettigt skämt, och har man ledsamt, må man skylla sig sjelf. De många täcka ansigtena, de littiga samtalen, de muntra skrattsalfvorna och de smakfulla toaletterna ge åt det hela en pregel af liflighet och behag, som ej kan annat än verka godt och välgörande, äfven på det sjukligaste sinne. Trodde ni, att jag, med hvad jag nämnde om det nya badhuset i mitt förra bref, hade sagt allt hvad som var att säga om detta, misstog ni er storligen. Ty utom det att ämne: är längt ifrån uttömdt, begick jag en orättvisa, öfver hvilken jag allt sedan känt liksom en smula bondanger. Vid talet om detta lät jag nemligen, om jag ej missminner mig, ett uttryck undfalla mig, atv det såg ut som en ung kokett, eller något dylikt. Ingen beskyllning är dock mera obefogad än denna, såvida man vid detta begrepp saster det vanliga af en fager yta utan motsvarande inre egenskaper. Jag tager således högtidligen mina ord tillbaka, under påstående, att dess mest tilldragande och goda egenskaper äro att söka inombords. a PAA: Ng IVT METER AASE EDS VERA EINE VATTNA SE DEAR SERA AN RO