Göteborgsposten – 31 juli 1866, sida 1

lucker med krusade kanter och med sina kinesiska härpiskor, undersökte allt, gjorde sina beräkningar, sade ingenting men togo allt i besittning. Den stackars lilla Ella var ganska förlägen och kunde icke förstå dem. Kmellertid vandrade hennes nya moder graciöst genom huset vid sin makes arm, intog studerade ningar då hon beundrade utsigten fran fönstren och gjorde sma likgiltiga .ragor, på hvilka öfverste Ashsord svarade utan att ana orad. — Sa? Du gifver barnet manadspensar? r hon icke för ung till det? Är detta UIIIas rum? Sa tiickt det är möbleradit! — Det har hon sjelf gjort, sade hennes rader leende. Se hennes gunghiist, hennes dock hus och hennes nätta si å arrangementer. Hushallsböckerna lago i en hög pa bordet: en docka med mycket misstänkt utseende lag på sängen, likaså en bundt linne, af hvilken hälften var märkt men vackert sammanlagdtDer var en fogel som sjöng i en bur, en liten gammal hund — Puffs mormor — som sol på en dyna, nägr: a hafsanemoner i ett glas, gapande med sina rysliga munnar; sogelägg uppträdda på snören och en piska hängde pu viggarne. I ett fönster stod en stor bukett; en lang guirland af tusenskönor hängde öfver spjellet och på toalettbordet lågo några värdefulla smycken i deras små askar.