Göteborgsposten – 31 juli 1866, sida 1

—— — —— Vi skola som hastigast göra en liten sväng genom detsamma; ni kan sedan bäst sjelf döma. På den gafvel, som vetter åt hamnen, har man hufvudingången, eller åtminstone den mest begagnade. Genom trenne glasdörrar kommer man först in i en mindre förstuga. Från denna leda tvenne sidodörrar ut på ett par mindre verandor, hvilka upptaga husets ölviga bredd. Dessa erbjuda särdeles behagliga hvilopsatser och äro också sällan folktomma. Utom den lifliga utsigten åt hamnen, njuter man härifrån den mjuka, behagliga hafsluften, hvilken kanske har mera effekt med sig än sjelfva baden. Genom den tredje, ! midt emot ingången befiutliga glasdorren, kommer! man in i en liten sal, enkelt men passande möblerad. Hit kan man draga sig tillbaka under de ruskiga da-. garne, då den gör tjenst som läsoch konversationsrum. Den utgör för öfrigt ett slags väntsal, der Å manliga badgasterna få invänta sina såstmör, fruar eller andra qvinliga anförvandter, som möjligen kunna bli uppehallna en smula längre af sina toaletter i de änsande badrummen. Miit emot den dörr, genom hvilken man inkom i detta rum, har man slutligen i en, som leder ut i en lång korndor, hvilken går genom huscts öfriga längd. På båda sidor om denna har man de sexton badrummen med sina påklädningsrum. Genom en sidogång till höger kommer man från denna ut på en lång veranda, der man visserli gen atven har några soffor, men hvilken dock både genom sin längd och bredd bäst passar till promenadplats, hvartill den ock flitigt begagnas. Mid: på denna leda några trappsteg ned på en sandad plan, för några veckor sedan hafvets ullhörighet, men nu eröfrad från detta. Uppför dessa är hufvudingängen till det vackra huset, ehuru den, till följd af husets läge, minst begagnade. Kasta vi nu till sist en blick in i sjelfva badrummen, så förete väl dessa en anblick, som bör kunna tilltredsställa den mest inbitne sybarit; eller berättiga ej afklädningsrummen, med sin liggsoffa, sina mjuka filtar, sitt snöhvita badlinne, sin toalett med sina blommor, till ett sådant omdöme? Hvad sjelfva badrummen beträffar, så finnas här alla de agremanger, som numera ej få saknas i något sådant, men der finnes ett plus, som man ej har öfverallt. Värmeledning är nemligen öfverallt införd, hvarigenom man är i stånd att ge dem den temperatur, som hvar och en önskar. Den der källarluften, som är så vanlig i de gammaldags badrummen, kan sålunda ej kommu ifråga här. Lägger man nu slutligen härtill, att badmadamerna utgöra en verklig elitkår af sadana, så har man sannerngen intet öfrigt att önska, savida man ej vill göra sig förvunnen att tillhöra det der onosliga slags menniskor, som d tout prix vilja gå och gälla för konnässörer. Jag voet cj om Warberg varit representeradt vid den nu pågaende expositionen, men hade man skickat upp ete par af dessa subjekter — badmadamerna nemligen, ej konnäsörerna — så hade mun säkerligen vid det här laget läst i tidningarne: Warbergs badhusdirektion: sillvermedalj för hyggliga badmadamer?. Tänk, så hederligt detta varit, och så ovanligt sön! Men Åsjön suger, och tanken på allt detta blaskandet, på badkar, duschar och badmadamer gör det äfven, och vi bege oss derlöre direkte till Börje Pehrssons, der man kan 14 bot för sådant sot. Hvilken väg skola vi taga? Skola vi gå i diket utmed pilhäcken eller igenom parkerna? Vill ni, som jag, så gå vi den senare. Naväl, man passerar då törst lörbi det gamla badhuset ofver hvars ingång ett Åsic transil gloria mundir, s.wm en paminnelse om all storhets förgängligh.t, väl vore den mest passande inskriptionen. Tritoner, najader och undiner, dess gamla husgudar, hafva nu lemnat dess trösklar för att sla sig ned på det nyas, och menniskorna, dot vankelmodiga slägtet, alltid färdigt att hylla den uppgående solen, ha äfven vändt det ryggen. Blott nagLza steg ifrån detta har man en al de nya parkerna. Den är temligen vidlystig och kommer nog att en gång bli rätt vacker, Synnerligen blir detta händelsen, da hagtornshäcken hunnit uppväxa, som man planterat utmed den omkring en del af densamma anbragta plankinhägnaden. Innan dess kommer den alltid att ha vo prägel al graner och instängdhet, som ovillkorligen pammner om dess olycklige grannar. Med sitt läge under fästningsvallarne erbjuder den emellertid en lugn promenadplats, någonting, som ej hör till öfverflödsartiklarne här på platsen, Sedan man, i lyckligaste fall toriskodd — hvilket sker i de fall, då det ej regnat pa en atta dagar eller så — kommit öfver vägen, som går ner till hamnen, kommer man åter in i eu al dessa anläggningar, som skola föreställa naturen. Härifrån har man utsigt åt bafvet, och kommer den, sedan den tillagda delen hunnit uppväxa, nog äfven att bli en angenäm promenadplals. Sedan vi krokat igenom denna och ännu en gång vadat ölver en väg, J en bit bättre än den förra, äro vi äntligen hos Börje Pehrssons. Med sin vackra, lummiga trädgård. med sin trefliga och rymliga veranda, sina inbjudande matsalar med tillhörande forträlsliga Guds gålvor, förtjenade platsen nog ett litet särskildt kapitel, men mitt bre! hotar att bli för långt, och jag måste fatta mig kort. Vure således nog sagdt, att, om den äfven står efter Alphyddan hvad läget bewräffar, så är den deremot i intet annat fall sin rival underlägsen EA LATTE STDRAG ISRAELER ABER AA