Göteborgsposten – 30 juli 1866, sida 1

Efter aftal tog jag mrs Garnier med hem. Jag gjorde henne ingen fråga. Nästa dag mötte Jag öfverste Ashford på trappan, och det öfverraskade mig ej då mrs arnier omkring en vecka derefter kom ned till mig tidigt på morgonen, sjönk till mina fötter, fattade min hand och sade att hon kommit för att höra min moning, för att bedja om ett godt rad. Hon hade mottagit ett anbud från en person som hon värderade, öfverste Ashford, hvilken jag måhända observerat den der aftouen hos madame de Girouette; skulle jag vilja säga henne min uppriktiga mening; fann I jag cj att det för hennes barns skull vore väl om hon tänkte allvarligt? — Och itven för er egen skull, min bista, sade jag. Öfverste Ashford iir i parlamentet, han är i mycket goda förhållanden. Jag tror det är ett förträffligt parti. Tag emot anbudet. — Min bästa väninna, eftersom detta är er uppriktiga mening och jag sätter alltför stort värde på ert omdöme, vill jag rätta mig efter detsamma. En gång för minga är sedan var detta påtänkt mellan mig och Henry. Jag vill nu tillsta för er att mitt hjerta aldrig svikit min första kärlek. Ett grymt öde skiljde oss at; jag gifte mig, han gifte sig. Vi ha rakat tillsammans liksom genom ett mirakel. Våra tre barn skola aldrig erfara förlusten af deras